Mäktigast av allt är kärleken

I kväll har jag haft förmånen att träffa en överlevare. Att lyssna till Dr.Goldberg historia fyller mig av fasa men också av hopp och ljus. De är härligt att höra hur Dr. Goldberg anser att hans bästa hämnd har varit att skaffa många barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Hans ord gör stort intryck och jag tänker, mäktigast av allt är kärleken.

Mitt tal kännses blekt efter hans historia…..men hä kommer det för er som inte tog er ut i snö och kyl för att manifestera solidaritet.

Det är en stor ära att tillsammans med er delta i den här manifestationen, till minne av Kristallnatten, den fasansfulla natt som inföll mellan 9 och 10 november 1938. Den natt då vassa skärvor av sönderslaget glas skar djupa revor i historien och fick många att tvivla på mänskligheten. Tillsammans minns vi de fasor som drabbat judarna. 

För mig innebär manifestation att hedra och minnas, men jag vill också att vi tillsammans visar att de inte är acceptabelt att vi i Umeå har politiker som vill registrera folkgrupper eller politiker som pekar på utsatta människor och tillskriver dem skulden för de systemfel vi så väl känner till.

Efter nattens valvaka värmer det mitt hjärta extra mycket att vi den 9november 2016 ställer oss upp tillsammans och visar att vi aldrig kommer att glömma och att vi är beredd att göra allt som står i vår makt för att aldrig någonsin behöva uppleva nya kristallnätter.

Det som förenar oss är vår gränslös medmänsklighet, omtanke om våra medmänniskor och kärlek det behövs i en tid när vi ser en växande trend av rasism, diskriminering och brutala förföljelser.

De behövs i en tid då det finns etablerade partier i riksdagen som peka ut romer, muslimer, judar och invandrare som syndabockar för de samhällsproblem som finns, istället för att ge förslag på konstruktiva lösningar till systemfelen.  En politisk retorik som vi skall se som det varningstecken de är, precis som varningstecknen som fanns före Kristallnatten.

Jag vill också att vi skänker en tanke till alla de som tvingats fly eller diskriminerats och trakasserats bara för den dom är och för att det finns de som utan reflektion pekar ut syndabockar.

Det gläder mig att vi oavsett hemvist tillsammans och i solidaritet visar att vi aldrig ska glömma er som led och dog för att ni var judar.

De känns tryggt att vi gemensamt ställer oss upp för att vi sett varningstecknen i samhället runt omkring oss. Tillsammans kan vi sprida ljuset vidare och de ger mig hopp.

Jag vill avsluta med att tända ett ljus, Ett ljus till minne av offren för 78 år sedan och för att vi tillsammans ska se till att vassa skärvor av sönderslaget glas aldrig mer skall få skära djupa revor i mänskligheten.