Jag vill bo kvar tills jag dör

Att få välja sitt eget boende och vem en vill ska vårda en borde vara en självklarhet. I Umeå antogs lagen om valfrihet(LOV) men under de senaste två mandatperioderna har LOVen sakta men säkert raserats.

Det är ledsamt att vi under de senaste 7åren sett en hastig nedmontering av trygga och uppskattade privat vårdboenden. Det mest ledsamma är att det är ideologin hos beslutande S politiker styr beslutet, inte utvärdering av kvalité och boendes nöjdhet.

De sista dråpslaget där S politikerna verkligen visar att de boendes egen vilja inte alla tycks spela någon roll är den konfliktfyllda uppsägningen av avtalet med Astridgården. Om det funnits en ambition av att hitta en hållbar lösning för de boende skulle det har gått att hitta lösningar.

De som nu hänt är att boende och deras anhöriga drabbas och uppskattad personal sägs upp.

Kan bara konstatera, Umeå behöver en mer medmänsklig och företagsvänlig politik och då krävs ett nytt ledarskap!