Jag besökte en intressant näringslivsfrukost i Vindelngallerian för några veckor sedan. Det var en givande föreställning. Två marmeladmackor, kaffe och ett intressant samtal vid frukostbordet med en småföretagare som drev verksamhet med draghundar. Kommunalrådet i Vindeln och ett par tjänstepersoner presenterade givande information av utvecklingskaraktär. Det hela var smått trevligt. Men efter att ha bevistat många ”näringslivsfrukostar” i olika kommuner där jag bott genom åren funderar jag över om alla dessa inte har överlevt sig själva. Inte för att det skulle vara brist i innehållet utan för att det fattas något annat.

Näringslivspersoner som möts i grupp blir onaturligt isolerade på ett sätt som egentligen inte samhället fungerar eller ens vill fungera. Samhället för entreprenörer och andra företagspersoner består ju av företagen själva (den privata sektorn), av det offentliga (ex. kommuner, myndigheter) och av den ideella sektorn (utbildning m.fl.).

Mitt förslag är att förnya dessa möten, gärna som frukostar, gör dem lite större och involvera alla tre sektorer. För det som bjöds den gången i Vindelngallerian var något som var angeläget för de privata, de offentliga och de ideella, tillsammans.

Hur är det att flytta från Umeå till Vindeln?  Den frågan tänkte jag besvara så där i allmänhet i några inlägg. Jag siktar in mig på hur det är att bo i Vindeln, egentligen inte som en jämförelse mellan dessa två orter utan som en beskrivning av det jag ser och tänker endast utifrån Vindeln som samhälle.

Det första som kan konstateras är att de offentliga samlingsplatserna är få. Då menar jag inte torget eller platsen framför ICA utan andra mera eller mindre offentliga rum. Om man bortser från föreningslivet, Lions, FC med flera ser det ut att det i stort sett endast finns ICA:s kaffehörna att slinka in på. Det är dock inte att underskatta. Men det finns säker flera ställen jag inte upptäckt. Men man flyttar inte till Vindeln av dessa skäl, att gå på kaffe eller lokal. En icke underskattad fördel är de goda kommunikationerna med fjorton turer i vardera riktning Vindeln, Umeå med tåg eller buss vardagar och även många turer på helgerna. 

Det andra jag observerar är att även i Vindeln är hundägandet mycket vanligt och då mest förekommande en jakthund av något slag. Oavsett jaktintresset är klädseln liksom i andra orter typ, Sorsele, Malå, Dorotea, Storuman med flera, byxor av typen Lundhags och Haglöfs. Jag har själv ett par Lundhags, som jag dock köpte för något år sedan, vilka jag törs ha på mig även när jag går och handlar en lördag. 

När det gäller klädsel har jag dock inte hemfallit till att gå på offentlige ställen med s.k. ”foppaskor”. Jag kan konstatera att foppaskor inte används tillsammans med vare sig Lundhags-, eller Haglöfs-byxor.

En mycket glädjande och positiv sak är att här i Vindeln hälsar man på alla. Då blir man glad.

I dag börjar jag egentligen om på min blogg efter att nyligen ha flyttat från Umeå till Vindeln. Den stora utmaningen är att det skall vara värt att läsa. Jag kan ju inte lova det men skall göra mitt bästa. Snart börjar jag med nya inlägg. Det kan komma att handla om hur det är att bo i Vindeln. Det kan handla om mina synpunkter på det som händer i vårt samhälle och vad andra skrivit.

Retoriskt sett är jag inte den mest försiktiga på jorden.