Ibland en fulsektor

Villroy Hellsing hade en lång karriär bakom sig. Nu var han endast en föredetting. Det var dock inte helt sant för alla minnen fanns kvar. Men det där med föredetting var något negativt i sin valör hade han fått klart för sig. Osökt kom han att tänkta på betydelser såsom avdankad person, gamling, person med föråldrad kompetens etcetera. Men Villroy hade kommit över allt detta. Nu vågade han vara en föredetting. Därför kunde han med distans se tillbaka på erfarenheter han gjort. En av dem var upplevelsen att arbeta i den tredje sektorn, den ideella. Innan sitt första intåg i den ideella världen trodde han att den vara en blandning av privat och offentlig sektor. Men snart fick han erfara att så var det inte. Den var något helt annat. Det hade visserligen varit till stor nytta att han arbetat både i den privata sektorn och den offentliga. Men den offentliga sektorn är väl den värsta menade flera. Inte alls, ansåg Villroy. Den ideella var den mest nyckfulla, helt utan reglering och moralisk ryggrad. Visst fanns det undantag men de ryggradslösa och omoraliska exemplen var för många. I flera dunkla vrår av den ideella sektorn kunde man tumma på moralen, ibland med förevändningen att i det privata näringslivet skodde man sig sannerligen. Dessa argument och ursäkter kunde man även känna igen från den offentliga sektorn. I den tredje sektorn, den ideella, fanns inte annat en de stadgar som en viss organisation beslutat om. Och utifrån detta betedde man sig. Mobbing var inte helt främmande för vissa förtroendevalda. Hur många tjänstepersoner har inte känt av detta? Det Villroy hade grymt fått känna på. Men innan denna berättelse fortlöper skall verkligen sägas att det inom den ideella sektorn finns många riktigt goda exempel. Nu snart till den makabra historien. Fortsättning följer snar.