I går mötte jag ett pensionerat par som åkt till Vindeln från Göteborg enbart för att se en orörd älv. Vi stod tillsammans vid Kafe Mjölnaren, tittade och lyssnade på älven. Jag berättade om att Unesco säkerligen snart skulle godkänna ansökan om att Vindelälvsdalen skulle bli ett biosfärområde, Vindelälven-Juhtatdahka. Vindeln fanns på parets Bucketlist (stora saker man vill göra innan man dör). Kan ni tänka er? Se Vindelälven i Vindeln innan man en gång dör.

Vindelns kommun visar sig ha avsikt att släcka elljuset för Kläppaspåret. Jag håller med de politiker som anser att den kommunala kärnverksamheten skall ha mycket hög prioritet. Även om fritid och kultur inte är så kallad kärnverksamhet är det ändå en kärna i verksamheten, av skälet att den bridrar till att driva utveckling och skapa attraktivitet. Jag har den djupaste förståelsen för att all kommunal verksamhet naturligtvis måste finansieras.

Att exempelvis ställa en idrottsförenings verksamhet mot skola, vård och omsorg kan bara resultera i en förlorare. Som politiker vet du att detta är en framgångsrik retorik. Men om alternativet skulle vara total avveckling av elljuset på Kläppaspåret för att en finansiering av en ny anläggning för närvarande inte låter sig göras finns det gångbara alternativ. Låt oss säga att ekonomin i Vindelns kommun kan förväntas bli bättre på en treårsperiod. Då kan man ändå underhålla elljuset under en treårsperiod vilket skulle ge alla parter rådrum. Rådrum för att hitta andra alternativ och rådrum för att möjligen söka extern finansiering som kommunstyrelsen menat. Detta såvitt det inte finns säkerhetsrisker med en gammal elljusanläggning.

Vem tänker släcka ljuset? Det är snart mörkt. Det är i dagarna det kan hända. Vart ligger elljusspåret? Det är heller ingen ovanlig fråga även för dem som arbetar inom besöksnäringen. Den 7 maj i år beslöt kommunstyrelsens arbetsutskott i Vindeln att föreslå kommunstyrelsen att lägga ner elljusspåret Kläppaspåret. Arbetsutskottet bedömer att ”extern medfinansiering är en grundförutsättning för möjligheten av anläggandet av ett nytt elljusspår”. Dock återremitterades ärendet till ett senare tillfälle för arbetsutskottet den 12 juni 2019. Det är i dag. Det blir mörkt på kvällarna redan om några månader och ytterligare några månader senare kan det börja falla snö. En betydande ort i ett av de nordligaste snö-länen kan nu bli utan elljusspår. Dessutom handlar det inte endast om snöperioden utan ett elljusspår fungerar som ett något säkrare område även då det är barmark och mörkt. Många intressenter har lämnat skrivelser till kommunen i form av protester och goda argument.

Det är inte endast ekonomiska faktorer av typen arbeten, kommunikationer och utbildning som driver en kommuns utveckling och skapar attraktivitet. Det handlar även om kulturella faktorer såsom fritidssysselsättning för alla från mycket unga till äldre som vill känna trygghet och möjligheter att på olika sätt röra sig i närheten i samhället. Ett elljusspår är också en del av fostran och utveckling för våra yngsta. Dem vi skall vårda och värna om. Dem vars fritid vi så väl måste sörja för.

Hur ordnar man i så fall ”extern medfinansiering” som kommunen säger, och sedan möjligen kunna installera nytt belysningssystem på några månader? Hur kommer det sig att kommunen så plötsligt släpper bomben att nu är det slut med möjligheterna och tryggheten i skogen? Underhåll måste vara löpande för att det inte plötsligt skall uppstå en riktig smäll? Var fanns det kontinuerliga ansvaret under tiden? Vad man i första hand kan föreslå är att ge samhället ett betydligt bättre rådrum? Dock minst ett helt eller två år?

Naturligtvis är det även så att ett föråldrat elljussystem kan vara en säkerhetsrisk likväl som en betydande kostnad. Men låt oss säg att det kan handla om cirka ett hundra tusenkronor (100 000) för ett år.

Sista ordet är inte sagt. Ett utredningsuppdrag har gått till berörd tjänsteperson att presenteras för arbetsutskottet i dag den 12 juni 2019. Jag kan föreslå att beslutet blir att upprätthålla driften och spåret i två år under tiden som alternativ kommer fram.

Han, den mindre snart fyra år, med de snabba skorna hade dinosauriestrumpor han sade var så ”cooola”. Lärde sig argumentera mycket tidigt och ville inte öppna den stängde dörren för lillebror, ett år med argumentet ”han kunde ju snubbla på tröskeln”. Mamma påminde honom om att lillebror klarar av strösklar. Han tyckte att pappa hade gömt godisvitaminerna på ett ”besynnerligt ställe”, högt uppe i ett köksskåp. Dessutom påstår han att mamma kör ”skrämmande fort”, fast hon inte gör det. Om man själv skulle ha varit lite dämpad i några dagar, blir man uppåt i humöret bara man hör honom prata. Som jag erfar går tiden fort så det gäller att vara med på resan. Det är rena cirkusföreställning när lille Oscar ett år härmar Carl snart fyra år, i det mesta. Det krävs inte så mycket för att glädja ”småen”. Det är roligt nästan jämnt. Man skall vara snäll mot barn och behandla dem med största respekt.