Tillbaka till livet har börjat

Tillbaka till livet har börjat sedan några dagar. Att tio minuters spinningcykel och tio minuters promenad inomhus skall ta så mycket kraft är det svårt att förstå. Hur visste ödet att vi behövde ett gym hemma när det gjordes i ordning i somras? Jag har satt ett år som mål för att bli fysiskt återställd. Det är ändå otroligt att det är möjligt men kirurgen sade att jag skulle kunna bli återställd. Med en uppsågad bröstkorg innebär det att jag inte heller får belasta armarna förrän om cirka tre månader, den 19 februari. Det står jag ut med. Just nu segar sig tiden fram utan att jag märkligt nog tappar tålamodet. Allt är svårt att förstå. Därför undrar hur detta skall påverka mig. Just nu är det inte mycket jag bryr mig om. Men snart gör väl tankar om det existentiella sig påmind. Vad bör jag ägna mitt liv åt? Vad skall jag ta bort och lägga till?