Villy Hansen

Det är inte alltid som det verkar vara.

Tillbaka till livet har börjat

Av , , 1 kommentar 7

Tillbaka till livet har börjat sedan några dagar. Att tio minuters spinningcykel och tio minuters promenad inomhus skall ta så mycket kraft är det svårt att förstå. Hur visste ödet att vi behövde ett gym hemma när det gjordes i ordning i somras? Jag har satt ett år som mål för att bli fysiskt återställd. Det är ändå otroligt att det är möjligt men kirurgen sade att jag skulle kunna bli återställd. Med en uppsågad bröstkorg innebär det att jag inte heller får belasta armarna förrän om cirka tre månader, den 19 februari. Det står jag ut med. Just nu segar sig tiden fram utan att jag märkligt nog tappar tålamodet. Allt är svårt att förstå. Därför undrar hur detta skall påverka mig. Just nu är det inte mycket jag bryr mig om. Men snart gör väl tankar om det existentiella sig påmind. Vad bör jag ägna mitt liv åt? Vad skall jag ta bort och lägga till?

1 kommentar
Etiketter:

När livet rämnar

Av , , 1 kommentar 4

Efter stora livsavgörande händelser vänder sig livet om och man får helt andra perspektiv. Nu har jag lurat liemannen ännu en gång. Första gången var för tjugofem år sedan då en älg orsakade att min bil kom att se ut som en konservburk. Den andra gången var för ett par veckor sedan då jag genomgick en kranskärlsoperation (Bypass). Ända in i det sista var det omöjligt för mig att förstå att ont i nacken och flåsighet skulle var igensatta kranskärl. Jag trodde det berodde på felaktig styrketräning. Jag, mager, vältränad, aldrig någonsin rökare och numera nykterist som ätit rätt nyttigt kunde väl inte drabbas av hjärtfel. Det var på grund av ärftliga faktorer som hjärtats kranskärl blev igensatta. Skulle jag ha hjärtfel? Skulle jag dö? Ödet ville annat när jag anlände till Vårdcentralen i Vindeln. Jag kom i tid. Med omedelbar ambulans till NUS i Umeå och en veckas förberedelse av hjärtat för att klara av operationen och landets bästa operationslag och kirurg blev operationen lyckad. Jag kommer att bli helt återställd har jag fått klart för mig. Men det kommer att ta tid. Sannolikt först ett år.

Skall det behövas en livshotande händelse för att tänka annorlunda, se livet och tingen på annat sätt, och kanske bättre uppskatta det ringa? Den gången när älgen var i vägen var jag lite över fyrtio år. Jag minns inte riktigt hur länge det nya perspektivet och löftena då höll i sig. Denna gång går jag in på mitt sjuttionde år. Nu tänker jag inte försitta möjligheten till att uppskatta och värdera det lilla och förstå det som är viktigast. Kanske denna händelse kan lyfta mig något som människa och att det får bestå? Efter lång tid kommer att bli helt återställd, se mig därför inte som ett offer. Min djupaste känsla är att jag inte kommer att gå tillbaka till något av det gamla jag sysslat med som har bundit mig, som har registrerats i kalendern hur stimulerande det än varit. Kalendern kommer jag fortfarande att ha kvar men helt olåst så att jag disponerar och improviserar helt efter hur jag känner det för dagen.

 

1 kommentar
Arkiv