Lärdom bliv kvar!

För mig har liemannen vänt i dörren två gånger. Denna gång kom han inte på besök men hos många andra gjorde han ett besök. Det smärtar mig att än en gång beröra pandemin men vi måste behålla lärdomen av det vi genomgår. Glöm inte som mycket annat. Låt inte tiden bli den som den var utan att ta med oss lärdom. Vilka lärdomar då? Olika lärdomar blandat med lika för var och en av oss. För mig hade liemannen vänt i dörren två gånger. Första gången när min bil blev likt en konservburk i en våldsam älgkrock på en hundradelssekund och andra gången för nästan två år sedan när väldens bästa kirurger monterade in fem nya kranskärl efter att min Apple Watch talade om för mig att jag låg riktigt illa till. Det pågår är ännu inte över på långa vägar men för oss i västvärlden och Europa ser det bättre ut. I det lilla verkar allt kunna inträffa som vi inter tidigare anat. Det första och största vi lärt oss är att vara mera rädd om varandra för det vi gör eller inte gör påverkar andra. Etik och moral och djupa meningar har därför blivit en del av vardagen utan att vi behövt vara filosofer i tänkandet. Vart vi vill bo och vad vi vill göra med livet har blivit en aktuell frågeställning för många. Vad vi skall jobba med och hur arbetslivet bör se ut blev aktuelle frågor. Vi måste exempelvis inte bo i städerna. Vi måste inte resa till medelhavet för att få rekreation. Vi skall framöver vara angelägna om att höra av oss och besöka dem som vi månar om så snart vi kan. I dessa tider fick allt fler känna på ensamhet och isolering. Det ger oss lärdom om hur vi skall ta hand om andra och intressera oss för dem. Dem som tjänat samhället under ett helt liv har vi sett hur de inte fått vad de förtjänat. Politiker måste ge löften om förbättringar för ”äldre äldre” och hålla dessa löften. Älgkrocken föll i luddig glömska efter flera år men dottern fick sin katt hon tidigare frågat om. Hjärtoperationen och dem som hjälpt mig tänker jag ofta på. Denna tids pandemiska lärdom skall sitta i för evigheter för mig. Uppräkningen om vad vi lärt oss borde kunna bli lång, mycket lång och räcka runt hela jorden. Nu kan vi bli något av den människa vi då och då tidigare önskade att vi vore.