Villy Hansen

Det är inte alltid som det verkar vara.

Vem i hela världen kan man lita på?

Av , , Bli först att kommentera 2

Min besvikelse känner inga gränser. När ett parti med rutten människosyn och en ideologi och bakgrund blir normaliserade av bland annat två etablerade partier med tydlig makthunger. Ett tredje parti var på god väg att ta dem i handen. Detta sker till priset av en etisk kompass helt ur funktion där de endast ser till förevändningen om ”sakpolitiken” och blundar för partiets bakgrund och ideologi och idé. Det var till och med en gång en ledare för länge sedan som förde an attraktiv sakpolitik, typ en billig bil åt alla etcetera. Det kallar jag sakpolitik och allt annat avskyvärt.

I morse i ett nyhetsprogram menade partiledaren att hela familjen skulle utvisas om någon av dem begick ett visst brott. Journalisten hade en bra fråga som en form av invändning men frågan föll bort eftersom partiledaren svarade på en annan fråga. Amatörmässigt av journalisten för en gång skull! Vad jag förstådd har Brasilien också en ”sakpolitiker”. Se upp för sakpolitiker som enbart pratar om sakpolitik.

Det är sant för jag tycker illa om KD och M just för att de är beredda att lyfta in detta ultranationalistiska parti i värmen. Säg inte att det är väljarna som bestämmer taktiken. Eller påstå det för det är just vad som är grunden till min besvikelse. Vem kan man då lita på?

Jag tror att dem som, sympatiserar med detta ultranationalistiska parti faktiskt känner sig som förlorare i detta samhälle eller tycker mycket illa om invandrare och har näven knuten i fickan. Jag tror att trots utbildningsnivån bland vissa dessa sympatisörer må vara hög men synen på medmänniskor är ändå låg. Jag nämner inte partiets namn för det behövs inte. Jag säger som Hoola Bandoola Band sjunger ”Vem i hela världen kan man lita på?”

Putin? Åkesson? Ebba? Kristersson? Johan? Nyamko? Andersson! Lavrov? Oligarkerna? Edward? Ågren? Linderg? Wolodymyr?

Bli först att kommentera

Oväntat och väntat

Av , , Bli först att kommentera 0

 

Det mest är oväntat och något är väntat. Det som sedan upptäcks som väntat kan ibland vara en efterhandskonstruktion. ”Vad var det jag sade”-gänget kan man även lyssna på. ”Åsiktsbaletten” tröttnar man på. Snart måste vi acceptera att det oväntade blir väntat och det osannolika blir sannolikt och ibland till sant.

Att förnuftiga och sansade politiker skulle ta högerradikala i handen och leda dem in i finrummet var sannolikt inte helt väntat. Men för en del var det väntat. Det hände i Tysklands trettiotal. Fast många inte tror att detta kan hända här. Det sägs att politiker och andra ljuger och inte håller löften. Det kan vara väntat. Men att en partiledare skulle förneka att hen ljugit trots att hen faktiskt gjort det var nog oväntat. Vi hörde ju vad hen sade den gången. Att den totalitära ryska regimen skulle invadera Ukraina och begå alla grymma krigsbrott som kan göras och ljuga om det för att kalla det annat än krig var kanske inte vad vi förväntade oss. Mitt framför hela världen presenterar regimen lögner och förfalskningar vilka vi som sitter på första parkett känner vanmakt inför. Nu verkar det oväntade kunna bli väntat. Att jorden skulle drabbas av en pandemi har vetenskapsmän talat om men att det trots allt skulle inträffa var ändå oväntat men faktiskt sannolikt. Följerna hade inte ens jag kunna vänta mig när det faktiskt inträffade.

Du står vi faktiskt inför att vi kan förvänta oss det oväntade. Eller har vi inte lärt oss någonting? Frågor man kan ställa sig är bland annat. Kan Sverige eller Finland invaderas av Ryssland? Kan drivmedelspriset bli över trettio kronor? Många nya frågeställningar kan nu få från tidigare perspektiv helt oväntade svar. Det bör vi ha lärt oss.

För att reda ut i detta kan manse saker och ting som troliga, sannolika och sanna med olika grader av trolighet och sannolikhet. Men även med dessa mått mätt kan vi vänta oss det som tidigare ansågs som osannolikt kanske blir sannolikt. Skall Magdalena Andersson bli statsminister i en S-regering eller skall Busch, Kristersson och Åkesson forma vårt liv? Det är nu det blir både intressant och makabert att ställa frågor och göra antaganden. Till sist har vi att hoppas på hoppet. Vi skall även hoppas på att den moraliska kompassen för var och en inte blir utsatt för störningar och visar fel.

 

Bli först att kommentera

Sakpolitik en ursäkt?

Av , , Bli först att kommentera 1

”Sakpolitik” en ursäkt för att inte befatta idé eller ideologi och att därmed inte ta ansvar för konsekvenserna av vem man ”krokar arm med” eller samverkar med? Visst är det den pragmatiska politiken som leder fram till vilken utveckling och vilka händelser i det korta perspektivet som inträffar i politik och i samhället i övrigt. Men med sakpolitikens förtecken bortser man från de underliggande och de drivande faktorerna i ett visst partis politik. Hur svårt är det svårt att förstå att ett politiskt partis idé, ideologi och partiprogram ändå är vägledande för vad som det kan medföra på något längre sikt? Detta leder osökt till begreppet värderingar som väger tungt i tillvaron och även ställs i förhållande till etik och moral.

Sakpolitiska områden är till exempel plånboksfrågorna, skolpolitik, vård-skola-omsorg, kriminalpolitik och utrikespolitik etcetera men bakom den fasaden finns det som ett parti bygger sin existens på och vad som kan bli följden.

Rådet blir då, syna dem ni slår er tillsammansmed och ger era sympatier. De flesta har inte gjort den hemläxan.

Bli först att kommentera

Överkänsliga för negativ kritik, ifrågasättande och sanning

Av , , Bli först att kommentera 3

Överkänsliga för negativ kritik, ifrågasättande och sanning tycks bland andra de vara som sympatiserar med nationalistiska partier och dem som är vaccinationsvägrare. Det finns naturligtvis även andra med samma symptom. Vaccinationsvägrare hänvisar ofta till att det är ”deras ensak”. Än sen då? Om Levi Petrus visste att hans efterträdare som leder det parti som han en gång var upphov till har bidragit till att ”normalisera och samverka” med ett parti med rutten människosyn skulle han vända sig i graven. Det verkar som om att han partiledare som en gång svår att aldrig ha något att göra med detta nationalistiska parti ändå visar sig hyfsat trovärdig bland sina närmast anhöriga. Varför glömmer så många en lögn av politiker? Nu har jag talat i gåtor tycker säkert en del men det är avsikten för detta är endast exempel att förhålla sig till.

Det ligger i riskfriheten och yttrandefriheten att ha rätt att framföra negativ kritik. Det får alla tåla. Det ligger faktisk även i demokratins möjligheter att inte vilja ha något med ett eller flera partier att göra. Argumenten att ”de är demokratiskt valda” håller inte ens för ett politiskt parti. Alla skall ha rätt att kunna välja bort. I dessa tider har många människor och nationer som exempel valt bort skurkstaten Ryssland.

Om man inte kan få rätt eller att argumenten tryter försöker man likt Trump, Putin och Lavrov konstruera en falsk verklighet. Krig är krig, falskt är inte sant, sant är sant och ont är ont. I dessa cybertider och med skickliga opinionsapparater är det tyvärr ofta svårt att skilja sanning från osanning, ont från ont. Då kan man använda sin moraliska kompass om den fungerar. På vissa människor ser den moraliska kompassen att vara ur funktion om vad som är rätt och fel och ont och gott.

Bli först att kommentera