Politikertrötthet?

Politikertrötthet men inte politiktrött har det blivit för mig. Jag kan jag konstatera att ett parti som det inte gått så bra för i valet och som är betydligt mindre än det största partiet kommer få uppdraget att bilda regering. Partiet skall nu försöka bilda regering med en spretig borgerlighet och ett ultrahögerparti vilka säger sig vara överens i flera viktiga sakfrågor. Men vem kan lita på vad partierna sedan i förhandlingen kommer att kräva av varandra? Med blåögd aningslöshet kanske många trott att det nu näst största partiet inte skulle komma att kunna krävasärskilt mycket. Även om de inte skulle komma att få ministerposter blir det sannolikt flera utskottsplatser med efterföljande betydande inflytande.

Flesta analytiker har konstaterat att de borgerliga partierna dragits sig mera till höger än tidigare. Kvar står centern i mitten med en hög moralisk hållning. Det skall visst vara ännu mer till vänster och ännu mer till höger än tidigare. En tendens vi delar med flera andra europeiska länder. Å andra sidan har vi länge haft högertrafik i Sverige. I vart fall kommer ett av partierna att slåss för allt som har med invandring att göra eftersom det enligt dem är invandringen som är orsaken till nästan allt ont i samhället. Dessutom kommer samma parti att slåss för diskriminering av kulturen och lägga hämskor på de fria media som finns. Granskande media kommer alltid att liknas vid att vara orienterad till vänster. Jag understryker liknas vid.

En sak till undrar jag strängt över. Varför får jag så mycket kritik och hat när jag skriver något som de högernationalistiska sympatisörerna inte gillar men får aldrig kritik från vänsterhållet?