Lögnen, löftessvek politiska verktyg?

En pålitlig och god människa ljuger inte och håller alltid vad den lovat sade fadern och tittade pojken djupt i ögonen. Kommer man från enkla förhållanden måste man anstränga sig annars kan det gå det riktigt illa, fortsatte han.

Det är snart fyrtio år sedan men han den lille pojken glömde aldrig de orden. Inte en enda gång i livet svek han sin fars ord. Detta skulle han även lära sina barn. Men en dag klev han in i politiken.

Lögnen som politiskt verktyg verkar vara accepterat hos allt för många politiker, väljare och andra sympatisörer. Som faktaexempel i senaste valrörelsen kan nämnas, ”rösta på oss vi skall sänka bensinpriset med tio (10) kronor” eller ”vi lovar kompensation före jul till er med höga elkostnader”. En annan lovade dyrt och heligt att inte samarbete med ett högernationalistiskt parti men bröt löftet med motiveringen att det inte var hen personligen som gav löftet. Det förstår man för hen visade sig inte vara Människa att hålla ett löfte av detta slag Med förevändningen att det inte var ett personligt löfte utan ett löfte som gavs för gruppen.

En annat partiLedare har taktiken att ”säga en sak före ett val och ha rätt att göra en annan sak efter vaLet”.

Ett parti på högerbranten använder taktiken att ge löften men sedan inte anse sig behöva hålla löften om ”verkligheten skulle dyka upp” som att verkligheten inte alltid fanns närvarande. I sann Trumpanda och Putinanda rör sig dessa i en alternativ verklighet. Det tragiska är att allt för många tror på den alternativa verkligheten.

Det lyser väl igenom något att jag hyser tro på dygdetik. Dygdetik – Wikipedia