Besvikelserekordet slaget

Besvikelserekordet i svensk politik slaget. Den sittande regeringen har slagit rekord i folkets besvikelse. Många M och KD sympatisörer är sannolikt lojalt tysta. De har ju besegrat sossarnas gäng som enligt dem (SD) vilka nu håller i tömmarna anses fört landet till katastrof.

Det finns inget som helst tvivel i att regeringen begått grava löftesbrott mot det svenska folket. Det berör de utsatta hushållens vardagsekonomi och företagens förmåga att betala räkningar i tid eller att ens kunna betala fakturor. Regeringspartierna vann väljare på att utlova sänkning av drivmedelspriset med omkring tio (10) kronor och kompensation och snabb utbetalning av elprisstöd inte uppfylls. Utropade amorteringsfriheter utropades även men ser inte ut att bli av. Ser man på effekterna av detta visar senaste sympatiundersökningen av CSB att de rödgröna har stöd från 52,0 procent av väljarna mot 46,1 för regeringen och SD.

Olycksfallet med Tidöavtalet och den massiva kritiken av avtalet har sannolikt också spelat in i resultatet av sympatimätningarna. När kritiken på flera områden i Tidöavtalet såsom rättssäkerheten från bland annat rättsosäkra ”vandelklalusulen”, den impopulära klausulen som får följden av att sjukvårdspersonal och flera anda kan bli angivare och uppgörelsen om att se hur permanent uppehållstillstånd kan dras in måste betecknas som ett gravt olycksfall i politiskt arbete. Allt detta med följden av brott mot svensk förvaltningslagstiftning, rättsosäkerhet och att bryta mot grundliga regler om etik och moral är lindrigt sagt ett överhängande politiskt olycksfall. Visserligen handlar det om att först utreda saker och ting. Jag tror dock inte att det handlar om en vinprovning på ett slott som spåret ur men dock om ett omdömeslöst grupparbete och berusade av SD. Dock hyllade en uppsatt lokalpolitiker slottsarbetet vilket inte förde honom lägra upp på trovärdighetsstegen.

Det makabra i det hela är att SD inte behöver försvara eller förklara sig trots att det sitter med tömmarna och styr regeringen och är huvudarkitekterna för regeringen. Högernationalisten vinner mark och folket förlorar.