Försvara och förklara, inte bortförklara

Försvarare och förklarare, inte bortförklarare är statsministerns uppgift. När det gått illa och missnöjet är massivt behövs acceptabla förklaringar och hållbart försvar. Vid maktskifte är det vanligt med efterföljande missnöje om löften inte uppfylls inom utlovad tid. Ulf Kristersson må fylla kavajen som partiledare men han är tyvärr för liten som statsminister. Han är näst intill osynlig. När statsministern dyker upp säger han tvärt emot vad folk i allmänhet anser. Statsministern menar att regeringsgruppen hållit alla löften som givits i valet. Det är inte sant tycker många. Man måste inte vara S, MP, V eller C för att anse att statsministern inte klarade nivån om att hålla löften. Statsministern menar att det inte lovades något vid en tidpunkt utom att det endast var besked som skulle lämnas vid denna tidpunkt.

Valet är genomfört och vi alla skall leva med valresultatet. Det bör gå bra vi har en beslutande Riksdag. Det som i synnerhet väcker olust är högernationalistiska SD som dirigerar regeringen i bakgrunden.

Redan före valet saknade jag upplyftande ord och trovärdiga förslag till lösningar om en bättre framtid från politiker. För många var frågor om ekonomi, vård och skola de stora frågorna. Det blev ”lag och ordning” och ”talet om invandrarnas orsaker till mycket ont” i samhället. Utan tvekan var trygghet och problematiken med att hantera invandring viktiga frågor men de syntes bli de allra viktigaste. Detta spelade högernationalister i händerna.

Missnöjet i dag beror inte bara på de människor som hade hoppats på socialdemokratiskt eller rödgrön seger och att det blev en så kallad ”högerregering” och att regeringen på ett vidlyftigt och något omdömeslöst sätt lovade näst intill omöjliga saker. Missnöjet beror även på viljan och ansatserna hos regeringen att montera ner fundamentala mänskliga värden som rättssäkerhet i utvisning på grund av ”dålig vandel”, införandet angiverisystem och försök att dra tillbaka beslut om permanent uppehållstillstånd. Det är tydligt att missnöjet och invändningarna går lång utanför traditionell opposition.

Om det nu skulle vara så att en hård regim med högernationalister krävs för att få ”ordning på problemen”, vilket jag absolut inte tror, skulle det föra med sig sådant som skapar ett dåligt, miserabelt, inhumant och outhärdligt samhälle.

Om de något till höger radikaliserade borgerliga partierna ser ut att endast vara utklädda till högernationalister är det riktigt illa ändå.

Man skall även ha klart för sig att de problem som definieras är ytterst svåra att lösa. Med krig i närområdet, stor inflation och andra interna utmaningar i det politiska arbetet blir politik näst intill det omöjligas konst. Därför borde politiker i valarbetet varit betydligt mera realistiska och inte så vårdslöst aningslösa.