Upptäcktsfärd i sovjetunionen 1990

I juni 1990 före Sovjetunionens upplösning (den 31 december 1991) gjorde jag en resa till Sovjetunionen. Jag ville i huvudsak se hur industrin såg ut och hur det var att resa runt där. Jag var inte journalist eller politiker utan helt enkelt upptäcktsresande.

Först med flyg till Sankt Petersburg och sedan rysk chaufför och bil (Volga) till en annan Sovjetisk stad på en kvartmiljon innevånare. Fyrtio grader varmt på mycket dåliga vägar och slalomkörning för att undvika det som såg ut som slukhål i vägen var en stor farlig prövning. Vid stopp och lång kö för att tanka gas tog chaufför bort gummilisten från vindrutetorkarna. På min fråga varför svarade han, annars skulle de stjälas direkt.

Min tolk hade stolt köpt några Pepsicola på svarta marknaden i Sankt Petersburg och hans fru hade fått tag i tomater och korv och brett goda mackor som färdkost. Som och stärkande dryck på resan fick vi ett par flaskor vodka utan skruvkork. Sannolikt var det meningen att drycken skulle drickas slut på en gång.

Vi tog in på hotell i den första staden efter många svettiga mil i en varm bil. Hotellet hade slitna men mycket rena rum av fullständig öststatskaraktär. Klorlukten kändes väl. Om aftonen blev det middag med klorsmakande apelsinsaft. Vin fanns inte utan endast vodka att köpa. Dock kunde man gå runt hörnet och köpa vin för dollarvaluta.

Hotellet hade inget varmvatten vid denna tid på grund av reparationer av vattensystemet. Jag fick dock frågan om när jag kunde tänkas behöva varmvatten. Mellan sex och sju på morgonen och någon timme efter klockan sex på kvällen svarade jag. Och så blev det.

En kväll och en middag slutade inte förrän vid nolltretiden på morgonen. Ett par ryska hotellgäster gav efter flera timmars djupa samtal sin förtvivlade syn och besvikelse över livet och politiken i Sovjetunionen. Om det var vodka eller något annat som framkallade deras tårar vet jag inte. Men vi blev goda vänner och lag lovade att inget säga till någon om deras bekännelse.

Jag kunde enkelt konstatera att de flesta maskiner och metoder var från trettiotalet. Ibland fick jag en känsla att de skämdes lite över sin omoderna industri eftersom de först var mycket tveksamma till att visa upp hur de tillverkade produkterna. Jag mottogs hela tiden med stor vänlighet av alla överallt.

Regionerna och landsdelarna hade sina specialiteter som exempelvis pälsindustri, möbeltillverkning, kemiindustri etcetera. Jorden såg mycket bördig ut i stort sett överallt men det odlades inte i jorden. Resan och besöken blev till stora upplevelser. Jag var helt enkelt där.

Över ett år efter min resa 1990 föll det sovjetiska unionen i slutet på december 1991. Nu håller Putin på att tragiskt nog försöka återupprätta det gamla Sovjetunionen. Lita aldrig någonsin på den ryska regimen