”Det är dags nu” tänkte jag och började kolla Hemnet och Blocket efter billiga, avlägset belägna gamla torp.
Det är i och för sig ingen ny tanke, det är något som snurrat runt i mina önskedrömmar ett bra tag nu. Att fly från samhället.
Men gårdagens händelser i Paris fick mig att känna att de planerna är något som bör snabbas på. Inte för att jag är rädd för att vi här skall bli utsatta för terroristdåd utföra i Guds namn, utan mer för att slippa den samhällsreaktionen som följer i dess spår.
Jag är rädd för hur enkelspåriga människor är. Hur lättledda vi är. Jag är också trött, trött på att höra hur folk resonerar och diskuterar, trött på att försöka påverka dem att försöka tänka utanför ramarna de blivit formade att tänka i.
Jag vill samla alla de runt omkring som tänker i samma banor, de som ser på världen som jag gör, och skapa ett eget litet samhälle utanför det samhälle vi lever i nu.
Många kan tycka att jag är naiv och inte verklighetsförankrad, men jag tycker att det är tvärtom.
Okej, jag kommer inte köpa ett hus i skogen, inte själv och inte nu. Men jag kommer att fortsätta jobba för den drömmen.
Parallellt med min dröm att fly samhället och skapa ett eget, kommer jag att försöka foga mig efter de riktlinjer som finns för att föra en kamp att förändra det nuvarande. Det är ändå det långsiktiga. Jag kanske inte kommer att få uppleva det själv men jag kan vara med att försöka förändra så att kanske mina barn eller eventuella barnbarn kan ha möjligheten att leva i en värld med fred, kärlek, respekt och miljövänligt.
Så att i stället för att tänka efter normen att ”Ja, så vill väl alla ha det, men det är en utopi, vi måste leva i nuet och nu ser det ut så här, kom ned på jorden igen”, så väljer jag att säga ”Fuck that shit, jag vägrar tänka så, och om alla vägrar tänka så med mig det är då vi kan förändra på riktigt”.
Senaste kommentarerna