Ovanliga brevvänner
När jag gick i mellanstadiet visade en av mina kompisar mig ett foto som visade ögat på en kanin. Det såg groteskt ut, man hade droppat olika kemiska substanser i ögat för att testa hur irriterande de var, och uppenbarligen var det inga oskyldiga ämnen det var frågan om. Min kompis var medlem i Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök och det blev jag också, så fort det bara var möjligt.
Mitt intresse för samhällsfrågor var därmed väckt på allvar och den organisation som jag engagerade mig mest i var Amnesty International. I deras medlemstidning fanns färdigskrivna förslag på brev att skicka till makthavare världen över för att protestera mot avrättningar, politiska fångar och liknande. Och jag skrev. Jag hade länge haft många brevvänner, både i Sverige och utomlands, så brevpapper hade jag gott om och pappa hade vid något tillfälle lovat att frimärken skulle han stå för.
Och det gjorde han, även om han då och då undrade vad jag höll på med. Han har senare berättat att han hajade till när han läste namnen på en del av adressaterna, exempelvis Saddam Hussein och Moammar Khadaffi. Mina pennfajtare!
Senaste kommentarerna