Ny karriär?

Imorgon har sonen kalas, och som han har längtat! Jag har dragit på det här med bakningen så jag satte igång med det idag, direkt efter frukost. Vad ska du baka, frågar sonen. Fika till ditt kalas, svarar jag. Ett ögonblicks tvekan, sedan säger han: jag tycker att vi ska köpa fika istället. Och går ut ur köket.

Jaha, hur tolkar man det? Lämnar min bakning en del övrigt att önska, eller tycker han helt enkelt att köpesfika är supergott?

Jag bestämde mig för att baka några sorter och sedan åka och handla så att han skulle få köpa någon sort till. Så jag snodde ihop en tårtbotten och lite annat, bland annat kolakakor, som brukar vara en av sonens favoriter på fikabordet. Ni vet såna där småkakor som man skär på snedden. När kakorna var gräddade och skurna kom han in i köket för att kolla läget, och bad att få smaka en, vilket han naturligtvis fick. Reaktionen lät inte vänta på sig:

Mamma, de här kakorna var verkligen asgoda!

Asgod, asbra, askul, är något som han har kört mycket med på sistone, och även om "as-" inte spontant känns som ett vidare positivt förstärkningsord så värmdes mitt mamma-hjärta av hans ord. Det känns som att det kommer att bli ett riktigt härligt kalas imorgon!