Jag älskar att läsa, och har gjort det så länge jag kan minnas. När jag gick i skolan var jag en riktig bokslukare, och den aptiten på läsande höll i sig länge. Någon gång under universitetsåren avtog den (tyvärr), förmodligen som en reaktion på allt läsande av facklitteratur under denna tid.

Facklitteraturen dominerar fortfarande och nästan allt jag läser i mitt jobb är dessutom på engelska. Och så de dagliga svenska nyhetsmedierna såklart för att hålla sig uppdaterad.

Men ändå, jag kan sakna den där bokslukartiden och all tid jag kunde lägga på att gräva mig ned i en imaginär värld, som bara var min egen. Och nu, under semestern, finns det återigen tid för riktigt skön läsning av skönlitteratur. Allt möjligt som kommer i min väg! Hittills i sommar har det blivit en deckare och en Guillou (Men inte om det gäller din dotter), och fler tegelstenar väntar…

Och det är riktigt härligt också att få läsa riktigt stora mängder svensk text, för svenska språket är vackert, nyanserat och något som vi ska slå vakt om i vårt till stor del anglofierade och mångkulturella samhälle. Inget fel alls med globalisering och internationalisering men vi ska värna om vårt vackra språk!