Rätten till sitt eget språk är en mänsklig rättighet, och det tror jag att de flesta svenskar skriver under på. I mer än 100 år har döva och hörselskadade i Sverige kämpat för ett erkännande av teckenspråket som sitt språk och rätten att använda det. Men det dröjde faktiskt ända till 14 maj 1981 innan Sveriges Riksdag tog det historiska beslutet att officiellt erkänna teckenspråket som dövas första språk. Denna dag har även blivit utsedd till Teckenspråkets dag.

I helgen var det alltså Teckenspråkets dag och dessutom 30-årsjubileum för teckenspråket som dövas förstaspråk! Men det finns mycket kvar att göra för att uppnå den tillgänglighet och frihet som hörselskadade och döva har rätt till och behöver. Så här skriver SDR, Sveriges Dövas Riksförbund:

"Sverige var det första land i världen som officiellt erkänt teckenspråket som språk. Vi blev därmed en förebild för många andra länder, som efter hand fått teckenspråket legaliserat i olika former. Flera länder har t o m kommit längre än i Sverige genom att teckenspråket har fått en lagfäst status.

Trots erkännandet 1981 så har teckenspråket inte alls fått den status som det borde. Det brister fortfarande i tillgänglighet och bemötande för de teckenspråkiga grupperna. Den mänskliga rättighet det innebär att fritt kunna använda sitt språk, är fortfarande en utopi för teckenspråksberoende."

I flera andra länder använder man teckenspråk i mycket högre utsträckning än i Sverige inom undervisning av fullt hörande barn. Man inser helt enkelt fördelen det ger inom språkinlärning, oavsett hörselstatus. Förhoppningsvis kan vi få en liknande inställning även i Sverige på sikt. 

Om du aldrig tecknat förr är det lämpligt att börja med handalfabetet, det kommer man ganska långt med! Det går ju nämligen alltid att bokstavera för att teckna ett ord även om man inte kan det specifika tecknet för det ordet.

Så teckna på!