Skenbar öppenhet med doft av malkulor?

På Expressens ledarsida kan man idag läsa om "Centerns nya kläder" och om valprocessen som på många håll hyllats som nydanande, öppen, demokratisk, revolutionerande etc.

Expressens ledarskribent skriver så här:

"Det är bra att centerpartister får säga att de vill kandidera. Det är också bra att det uppmuntras och att kandidaterna får resurser för sina respektive kampanjer. Men är Centerns nya tillvägagångssätt egentligen så öppet och fräscht? Det som nu sker, efter att partiledarkandidaterna tillkännagivit sina ambitioner, är misstänkt likt vilken gammal toppfajt som helst."

Och det finns faktiskt en poäng i det här. Det finns en uppenbar risk för att öppenheten bara blir en skenbar sådan – om inte de åsikter, synpunkter och insikter som medlemmar och sympatisörer runt om i landet sitter inne med tas tillvara.

För oss som är aktiva centerpartister är varken Annie Lööf, Anna-Karin Hatt eller Anders W Jonsson nya namn med okända bedrifter bakom sig. För oss aktiva är det omöjligt att skapa en egen uppfattning om vilket första intryck dessa partiledarkandidater ger via medierna, eller på vilket sätt deras budskap tas emot av personer som inte redan kan centerpolitiken på det sätt vi gör. Vi kan inte heller på egen hand avgöra om de klarar av att förklara och bryta ner politiken och sina visioner så att människor förstår vad de, och Centerpartiet, menar.

Att tala med vanligt folk på vanligt folks vis och att nå fram i media är en nödvändig egenskap hos en blivande partiledare. Partiledaren är vår främsta kanal utåt och vikten av att välja en skicklig kommunikatör kan inte underskattas. Därför är det oerhört viktigt att vi i centerrörelsen pratar med medlemmar, sympatisörer och människor i vår omgivning innan vi slutligen bestämmer oss för vilken kandidat vi förordar.

Endast så kan vi börja klättra och lämna fyraprocentspärren bakom oss.