Husmoderns död

DNs Sara Danius konstaterar på kultursidorna att husmoderns epok är över. Om man jämför Bonniers kokbok från 1960 med den från 2010 kan man nämligen på ett slående sätt se hur vi, och husmoderns roll, förändrats.

Det är faktiskt mer intressant läsning än jag hade väntat mig när jag klickade på länken till artikeln.

1960 års husmoder var kvinna, inte man. Mor, inte far. Ibland var hon yrkesarbetande, ofta inte. Köket var hennes kontinent och där härskade hon oinskränkt. Övriga familjemedlemmar var tillfälliga gäster i främmande land. Men enligt Sara Danius är det inte den ömma, bullbakande och saftkokande kvinnovarelsen som försvunnit, utan husmodern som slaktare, lieman, tortyrmästare, hon som höll i förskäraren. Under tiden har vi blivit en nation av saktmodiga hycklare i ett avmaskuliniserat kök där det minsann inte flås varken ålar eller harar, eller klyvs några levande humrar. Och kokböckerna ser följdaktligen helt annorlunda ut idag än för 50 år sedan.

Och i förlängningen väcker den här kokboksjämförelsen en hel del funderingar kring samtiden med avseende på både genus och matlagning. Och en del annat på köpet.