Det är naturligtvis det mönster vi följer som innefattar hur ekonomin ska hanteras och ursprungligen kommer både från Amerika och Judarna. Många kallar det den kapitalistiska vägen, vilket de flesta länder tillämpar, även Sverige och oavsett regering verkar det som, mer eller mindre. Men är det verkligen rätt väg att gå, den som den svenska Riksbanken förordar att höja räntan för att sänka inflationen? Vad händer med folket, folket som har stora lån och skulder främst bostadsmarknaden och är en stor grupp i svensk ekonomi. Vi kan kalla dessa medelklass, om än inte längre så tidigare när ekonomin var god och närmast noll ränta eller t o m under. Saken har kommit i ett annat läge nu.
Det som nu sker måste det inte betyda sämre köpkraft och ännu mer stagnerande ekonomi. Högre priser och vad leder detta till, ännu mindre köpkraft.
Jag är heller inte glad då man tror sig lösa allt med batteridrift som skulle innefatta allting och i princip alla fordonsslag. Nu hävdar en av Sveriges största skogsägare SCA man ska lösa timmertransporterna med ellastbilar. Naturligtvis är det för att tillgodose ”marknaden” och de krav som den politiska linjen drivit fram. Man stirrar sig blinda på den ”omställning” som drivits fram och tror det ska lösa allt här i världen. Men är det så, hur går det med vår natur, skövlingarna som sker, det glömmer man lätt och det kan ta vändning i ett något helt annat än vad man förutsett. Inte minst den skogsskövling som sker bara inom Sveriges gränser. Med de förutsättningar vi nu ser kommer de bli ännu värre. Mera virkesuttag, fler öppnade gruvor, ni vet batteritillvekningen kommer kräva enorm tillgång på speciella jordarter. Redan nu sker våldsamma uttag som vi inte har en aning om och vilka är det som drabbas mest av det om inte redan fattiga och utsatta som gräver med bara händerna efter dessa mineraler. Det nämns inte, vi får bara se det fina, fina bilar och det härliga liv vi kommer få när väl omställningen blir verklighet till 95 %.
Man blir trött på livet i ibland som vi tingas in i. Någon väg ut ur detta verkar inte finnas. Vad kan man vända sig till, munklivet eller nåt annat utom det världsliga elände vi tvingas in i.
Skulle vi få det bättre, jag upplever det blir sämre och sämre. Är det vad som egentligen menas med grön omställning?
Vilken soppa och vilka sopor – vi har. Vi lever i förhoppningen av ett fortsatt rus – tillväxten, den dåliga, den som tar kål på oss i slutänden.
Har väl hjulen satts i rullning kan det bli svårt få stopp på dem, om det nånsin går. Finns bara en väg, köra på tills det kraschar.
Amen
kommentar