Stures Spalt

Till er tjänst.

Av , , Bli först att kommentera 2

Det blåste en vind av den stora världen inne på vårt hus i torsdags. Mackenzie Warren, Gannetkoncernens direktör för digitalt innehåll besökte oss.

Blott 32 år gammal tillhör han ledningen för USA:s mediekoncern med 89 dagstidningar, 23 TV-stationer och 900 fådagars tidningar. Varje månad har koncernen 52 miljoner unika besökare på webben och den årliga omsättningen uppgår till 52 miljarder.
Under två timmar fick vi en del av den utveckling som pågår i detta gigantiska mediehus. Tidningsbranschen i USA har de senaste åren varit utsatt för en oerhörd press av såväl läsare, som annonsörer och aktiemarknad. Men efter detta stålbad syns nu positiva tecken. Några av tidningarna kan redovisa kraftiga upplageökningar och börskursen har ökat kraftigt de senaste månaderna för Gannetkoncernen. Aktiemarknaden har återfått tron på tidningskoncernen.
Vad har man då gjort? Ja, aktiviteterna och försöken har varit många. Det viktiga är att utgångspunkten är att tidningarna tappat bort varför de överhuvudtaget har ett existensberättigande – journalistiken och nyhetsarbetet.
Eller som den legendariska multimiljardären och industrimannen Warren Buffet uttryckte sig:
” Ju smartare journalisterna är, desto bättre är det för samhället.”
Med dessa stora ord är hoppet kanske nog så stort till det läsarprojekt som just nu pågår hos oss på Västerbottens-Kuriren. Men även om skalan är en helt annan har vi samma ambitioner att utveckla vårt företag i en riktning där vi fortsätter tjäna samhället samtidigt som vi klarar den kommersiella utmaningen med nya konsumtionsmönster och kanaler.
Under våren genomfördes fyra fokusgrupper där vi försökte fördjupa oss i er syn på tidningen och vk.se. Detta tillsammans med egna läsundersökningar och den senaste forskning har resulterat i ett utvecklingsprojekt med ett rad utvecklingsområden. Det är stora och små saker som ska förändras och förbättras.
Låt mig ge fem exempel:
·         De lokala nyheterna och sammanhanget. Här upplever våra läsare att vi kan göra ett bättre jobb i Umeå. Vi kan komma närmare och djupare genom att bland annat nyttja de erfarenheter vi har av VK Nära och vår satsning utanför Umeåregionen.
·         Helg och merläsning. Flera läsare känner att tiden under veckan tryter. Tidningen blir ibland ett dåligt samvete. Istället vill många ha mer läsning i slutet av veckan, i anstlutning till helgledigheten.
·         Gruppen ”unga familjer” vill se en satsning på ämnesområden som berör dem. Här kommer vi att behöva ytterligare hjälp för att pricka rätt.
·         Korrektur och faktafel. Ja, detta är en ständig kamp och visst har våra läsare en viss förståelse att det blir fel i hastigheten. Men de tycker det är för ofta.
·         Transparens! Hur tänker ni? Varför gör ni som ni gör? Förklara er! Nätet har gett oss större möjligheter till interaktivitet. Det kan bli ett verktyg för att ge en inblick i vår verksamhet.
Vi har nu satt högsta fart med bland annat dessa punkter för att utveckla VK. Under det närmaste halvåret kommer vi att presentera vårt arbete och förändringar som alla har sin grund i våra läsares behov och uppfattning. Har ni ytterligare synpunkter så är ni välkomna att skicka mig ett mail.
Trevlig helg!
Sture Bergman

Trovärdigheten är central

Av , , 7 kommentarer 4

Idag upplevdes lite lokal historia. Mitt företag offentliggjorde tillsamman med Balticgruppen bildandet av ett gemensamt fastighetsbolag. Tillsammans kommer bolaget att förvalta 130.000 kvadratmeter som idag har ett marknadsvärde på 1,7 miljarder.

Utifrån mitt perspektiv har affären flera fördelar. Den viktigaste är att VK-koncernen får ett stabilt andra ben att stå på när framtiden är oviss för medieföretag. Tveka inte. Kärnan är fortsatt medieverksamhet, och kommer så vara, men en klok företagsstrategi är att komplettera verksamheten och inte lägga alla ägg i samma korg.
Egentligen är detta en fråga om kapitalförvaltning, det vill säga hur hushåller vi med det sparkapital som kan behövas i bistra tider.  Det finns några alternativ och det vanligaste är investeringar på börsen. Och i det perspektivet känns det betydligt bättre att investera pengarna lokalt i fastigheter. Börsen har ju en förmåga att doppa i tider då man som mest behöver pengarna. Nu går koncernens sparpengar tillbaka till regionen och gör nytta där.
Västerbottens-Kuriren, i likhet med andra klassiska tidningsföretag, står inför stora utmaningar. Möjligheterna att distribuera vår lokala journalistik växer oavbrutet men ännu ser vi inte större intäktsströmmar. Övertid kommer detta att lösas men i en turbulent tid ger en affärsmässig breddning större stabilitet.
Och som sagt. Det känns betydligt bättre att företaget investerar lokalt än spelar på börsen, som min far brukar uttrycka sig.
Vad är då nackdelarna med detta? Hur blir det med trovärdigheten? Kommer ni att kunna bevaka Krister Olsson? På vk.se kan vi läsa bland annat dessa funderingar:
” Jag känner mig mycket tveksam till att driva nyhetsjournalistik och fastighetsaffärsverksamhet inom samma organisation. Hur säkras den objektiva journalistiken? Avknoppa fastighetsägandet i ett annat företag!” skrev signaturen Martin.
”Hur blir det med den undersökande journalistiken i Umeå efter detta? Ekonomisk ar detta säkert korrekt men trovärdigheten for VK minskar”, skrev signaturen MT
Ja, frågorna kom inte som någon överraskning och har givetvis också diskuterats internt. Eftersom kärnan i vår verksamhet är att läsarna ska kunna lita på oss så tar vi frågan om trovärdighet på största allvar. Problemet är samtidigt att vi alltid kan misstänkliggöras av dem som har den agendan.
Att skilja mellan företagets affärsverksamhet och tidningens redaktion är en självklarhet och finns med i alla styrdokument. För vår överlevnad är det centralt . Samtidigt är det ingen ny situation. Västerbottens-Kuriren AB gör affärer med i stort sett alla i regionen men det får aldrig påverka vårt urval och journalistik.
En annonsör, ägargrupperingar, ekonomisk ledning eller annan affärspartner kan inte/får aldrig styra den redaktionella verksamheten och lika lite kommer fastighetsförvaltningen i ett hälftenägt dotterbolag att göra det. Det kommer vi att visa i praktiken.
Tvärtom görs denna affär för att vi långsiktigt kan behålla en stark och självständig redaktion. Att regionen dessutom mår bra av investeringen skadar inte.
 
Trevlig helg
 
Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare.

Umeås jakt på x-faktorn.

Av , , 1 kommentar 1

Hur kan det komma sig att samhällsdebatten ofta präglas av hur man ska fördela en allt mindre kaka istället för att diskutera hur kakan ska växa.

Delar av veckans diskussion runt kulturhuvudstadsåret är ett sådant exempel. Direkt ställs en framtidssatsning mot basverksamheten i de extremt viktiga sektorerna vård, skola och omsorg. Varför ställer man inte framtidssatsningen mot exempelvis administrationen eller effektiviteten i det politiska systemet?
Diskussionen om kultur tenderar relativt snart handla om tycke och smak. Gillar jag kultur. Gillar jag opera eller är det dansband som gäller. Vad är det som är politiskt korrekt i mitt sammanhang. Kanske sport, kanske opera. Kanske både och.
Egentligen är just mitt intresse ointressant. Det handlar om att skapa en intressant mix som attraherar så många som möjligt. Det handlar om att skapa en mix som attrahera människor utanför kommunens gränser att besöka, kanske flytta hit eller etablera en verksamhet.
I diskussionen får man ibland intrycket att de ekonomiska resurser ett samhälle har till sitt förfogande är absolut. Att det skulle finnas ett antal pengar som ska fördelas runt och vinner någon så blir en annan förlorare.  Nu är det så att vi inte lever i ett system där staten varje år delar ut en summa pengar som alla ska hålla sig till. Nej, vi befinner oss i en marknadsekonomi där den ekonomiska resursen är dynamisk. Jag påstår inte att det är lätt, men den är påverkbar.
Ett lysande exempel är Haparanda/Torneå. Tv å tynande orter i respektive länder som genom att omdefiniera sina positioner gick från att vara perifera till att vara centrala i Sverige-Finland.
Ett enskilt år kan det givetvis vara så att resurserna måste prioriteras mellan ett antal angelägna projekt. Men över tid har ett samhälle också möjlighet att genom kloka satsningar skapa större resurser. Det borde vara en självklarhet för Umeborna som kan se tillbaka på mycket framgångsrika år där samhället har växt tackvare inflyttning och etableringar.
Det mesta i Umeå påminner om vilken annan stad som helst. Det basala behoven är täckta, det finns en industri och sedan ett expanderande universitet. Men det finns någonting mer. En aura av tillväxt och attraktionskraft. Jag är fullständigt övertygad om att det sistnämnda ofta fäller avgörandet när folk flyttar eller en verksamhet ska etableras. Eftersom det är människor som fattar besluten så går det bara vara rationell till en viss gräns, sedan är den magkänslan som avgör – x-faktorn.
I x-faktorn ryms mycket men det handlar om att skapa en attraktiv livsmiljö. Idagens samhälle räcker det inte med att täcka de basala behoven. Möjligheten att njuta och utöva musik, konst, sport är väsentliga, till och med avgörande.
Att måla upp motsatsförhållande mellan x-faktorn och exempelvis vården är feltänkt. Långsiktigt ger en ökad x-faktor möjligheter till bättre vård, skola och omsorg.
Innebär detta att satsningar inte får ifrågasättas? Nej, givetvis ska de diskuteras och kunna ifrågasättas. Allt ska tåla en kritisk granskning och livlig diskussion men oftast är det bra att vara överens om hur terrängen ser ut innan man tar ut en ny kompassriktning.
 
Trevlig helg
Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare

Kampanj för lägre puls

Av , , 1 kommentar 0

Jag nådde maxpuls i fredags.

Tyvärr kan jag inte påstå att den nåddes då jag lufsade på i skogen runt Lidingö efter konferensens slut. Nej, den nåddes i ett helt annat sammanhang.
Stockholms trafikinfarkt drabbade mig på väg hem. Efter en oerhört långsam och stressig transport med smårusande klampande, taxiåkande, tunnelbana och taxiåkande nådde pulsen oanade höjd er. Som absolut sista passagerare damp ned i mitt säte på Bromma. Utan medresenärerna Anders och Anette hade jag strandat. Kanske hade jag suttit kvar i bilköerna fortfarande. Åtminstone kändes det så.
Dagen innan var det ungefär samma situation. Klockande tickade medan köerna växte eller åtminstone stod still. Lämpligt nog fick jag då lyssna på nyheten att regeringen satsar 27 miljarder på förbifart Stockholm. Där och då kändes investeringsbeslutet som en självklart. Investeringarna måste till för att lösa Stockholms trafikproblem. Om sedan just denna investering är den rätta överstiger min kunskap men att det krävs insatser torde vara ställt utom tvivel.
Min förhoppning är att vi med vår artikelserie Vägupproret når samma förståelse. Dåliga vägar och sänkta hastigheter är också betungande och stressande. Oavsett om pulsen går upp på vägen från Lidingö eller Bjurholm är det för mig en självklarhet att investeringar måste till. Att vi kan transportera oss på ett vettigt sätt måste vara en prioriterad uppgift för staten. Transporterna och kommunikation är idag en nödvändighet både för samhället, näringslivet och den enskilde.
Jag oroas dock att vi bevittnar ett nationellt Svarte Petterspel kring infrastrukturen och vi vet vilka som sitter med det sämsta kortet – färre väljare.
 Därför är det viktigt för VK att beskriva situationen, dess konsekvenser och självfallet ge vår läsekrets att själva uttrycka sin syn. En del kallar detta något nedlåtande för kampanjjournalistik. Och så är nog fallet. Det är en kampanj för att lyfta fram ett problem som alla i vår region känner till. I den här frågan tar vi ställning för vår region. Att det skulle vara negativt har jag svårt att förstå.
Tvärt om så är det roligt är att se läsarnas kommentarer och engagemang. Att vägnätets standard berör Västerbottningen är varken konstigt eller överraskande. Men likafullt är det roligt och uppmuntrande att se.
Kampanjjournalistik är ett alldeles utmärkt publicistiskt grepp. Speciellt när det rör sakfrågor som berör vår läsekrets och region. Faran är när kampanjerna riktar sig mot enskilda. Dessa journalistiska insatser får snart en besvärlig bismak.
 Men att driva kampanj för ett vettigt vägnät känns idag alldeles utmärkt.
Trevlig helg!
 
Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare