Stures Spalt

Det kallas för vinter

Köldchock eller köldknäpp. Jag röstar på det sistnämnda. Visst har vi haft det kallt men är vi chockade eller förvånade. Nja, inte jag i varje fall. Det är bara ett fåtal av oss som är drabbade av temperaturer ned mot minus 40. Vi andra har enbart drabbats av en normal januarivinter.

Men det är klart. Klär man sig som tonåringar, och som tonåringar i alla tider gjort, med tunna sommarskor och dessutom är drabbade av akut allergi mot långkalsonger och täckbyxor så får man frysa. Kanske är det så att Norrland har fått en större andel tonåringar? Inlandet verkar dock ha en ganska stabil åldersstruktur. De som verkligen fått det kallt verkar ta kylan med jämnmod.
Det gnälls mycket om kylan. Det är väl bara att klä på sig, skrev jag lite raljant på Facebook. Och jag fick åtminstone lite stöd från några nordliga utposter:
Bosse skrev från Östersund: För övrigt är det ju så att det som i södra Sverige kallas snökaos och chock-kyla på våra breddgrader kallas vinter. Rätt och slätt
Mikael skrev från Luleå: -30 kan väl knappast kallas extremkyla här i Luleå. Kyligt, ja. Men inte extremt. Har man inte kläder för detta bör man förbättra sin omvärldsanalys
Var man sedan befinner sig i världen påverkar behovet av vinterkläder. Kyla är definitivt något som är subjektivt. Eller så är behaglig värme väldigt lätt att vänja sig med:
Niklas skrev från Kalifornien: Ja här i Orange County är det också vinter. Lite svalt imorse med 11 plusgrader så ungarna fick ha både t-shirt och en tröja på sig på väg till skolan 🙂
Nej, min gissning är att diskussionen om klimatförändringar har påverkat vårt sinne fortare än själva klimatet. Vi har dessutom haft några milda vintrar och med ett mannaminne på några år så är det lätt att glömma av var vi bor. Sedan verkar vi också vara påverkade av reportagen från huttrande sörlänningar. Vi är på något vis solidariskt överraskade över vad en vinter kan innebära.
Vi får väl också erkänna att idealet och modet i byggande inte alltid är anpassat till våra breddgrader. Stora fönster, stora ytor och ett fåtal värmekällor borgar för ett svalare inomhusklimat.
Vad som bekymrar mig mer är att mannaminnet inte är bättre hos viktiga beslutsfattare. Jag har väldigt svårt att begripa hur stora delar av landets energiförsörjning stoppas PLANENLIGT. Att stanna kärnkraften nu känns långt ifrån omdömesgillt.
Vi har ett land som är byggt för vinter men det förutsätter att vår energiproduktion inte stoppas för översyn när risken för ett stort energibehov är som störst.
Det är för mig obegripligt.
Trevlig helg!
 
Sture Bergman
Chefredaktör och ansvarig utgivare

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.