Min farmor skulle vända sig i sin grav om hon såg det här, tänker jag och försjunker sedan i djupa funderingar över det orimliga i detta talesätt.

Om hon nu kunde se detta, skulle hon rimligen inte befinna sig i en grav. Och hur kan man vända sig i en grav, om man inte är där, och om man nu ändå skulle vara det, hur då kunna vända sig när man är död? 

Det som föranledde denna veckas längsta tankekedja, var neoncitatet på Hotell Vasas gavel: "Nobody puts baby in a corner". Citatet från filmen "Dirty dancing" som aktualiserades när huvudrollsinnehavaren Patrick Swayze dog i höstas.

En film som omtalades för sina sexiga moves och de skulle min farmor absolut inte ha gillat. Inte officiellt i alla fall. När då filmens mest kända citat nu lika gärna kan höra till den intilliggande Vasakyrkan som hotellet  Och då citatet ur vissa vinklar verkar illustreras med kyrkans kors, är det skönt att hon slipper uppleva detta.

Min farmor Frida var en fantastiskt snäll, god och positiv person. Har faktiskt aldrig träffat någon lika god under de år jag vandrat här. Hon var också en djupt religiös människa med en psalm ständigt på läpparna. Jag fick tidigt lära mig vad synd var. Och det var mycket det. Det var synd att spela kort, missbruka Herren Guds namn, ljuga, ha korta kjolar, dricka brännvin, svära, vara avundsjuk, bära makeup, måla naglarna, dansa och snacka skit om andra. Röka däremot var okej, för det gjorde farfar.

Som barn var det lätt att inte synda så ofta. Då var det svårare med den Allseende Guden som farmor också gav mig. Under lång tid klädde jag på och av mig under täcket så Han inte skulle se mig i småbyxen.  Ja, så nu förstår du varför min farmor skulle vända sig i sin grav om hon hade sett citatet ovanför kyrkan, hur man nu kan se när man är död och det är svart som i graven. Och hur många kan vittna om att det verkligen är så? Svart alltså.