Så har jag upplevt mitt livs första jordskalv. Hade precis lagt mig till rätta med en bok, när sängen plötsligt rörde sig neråt, som det kan kännas ombord på en båt, du vet. Sovrumsdörren som bara var tillstängd, skakade och lät ordentligt. Lite läskigt, men mest konstigt alltihopa.

Alla i husen omkring var också ute på sina altaner och spanade över nejden efter den seriekrock eller explosion som fått marken att skälva. Men vi såg ingenting. Och nu har jag bestämt att det var ett jordskalv. Och blir det inte värre än så här, slipper jag fly hemmet i nattsärken.

Å andra sidan brukar efterskalvet vara nog så besvärligt, har man ju hört. Stå under en dörrpost ska visst vara bra, om jag påminner mig katastroffilmerna rätt. Så jag får väl stå här i dörröppningen, till dess morgondagen randas. Men bor man i det norrländska jordbävningsbältet, så gör man. Känner mig lite kalifornisk, faktiskt.