Missa inte vårt gästspel med McDades, Kanadas bästa folkmusikgrupp..

Av , , Bli först att kommentera 4

 

The McDades kommer från Edmonton i västra Kanada, där de tre syskonen växte upp med folkmusikspelande föräldrar. I sitt unga, spännande femmannaband bjuder man på musik med keltiska rötter, stänk av jazzimprovisation och världsmusikrytmer. Här ryms allt från danslåtar med stark rytmisk gnista och vackra, känslosamma sånger.

Instrumenten är fiol, bas, flöjter, slagverk och gitarr. ”De hittar sin groovenågonstans mellan en fest hemma i köket, en jazzklubb efter midnatt ochen folkmusikfestival” skrev London Free Press efter en konsert. 2007valdes The McDades senaste CD ”Bloom” till årets bästa traditionellaalbum hemma i Kanada. Samma år vann skivan ett annat pris sombästa världsmusikutgåva. 2006 utsågs gruppen till bästa kanadensiskavärldsmusik- och instrumentalgrupp.

 Lyssna på smakprov på:

http://www.myspace.com/themcdades

http://www.themcdades.com/

 Ur pressens rescensioner

Syskontrio på topp 

 Höjdpunkter från stora scenen var det kanadensiska världsmusikbandet The McDades, en familjekvintett där två bröder med skönsjungande syster var stommen.Shannon Johnson McDade var förutom vokalist en formidabelt skicklig fiolspelare. Samtliga medlemmar visade stor musikalitet och skicklighet på sina respektive instrument och har också blivit internationell hyllade. Exceptionellt skicklige gitarristen Joe Grass fick efter det tårdrypande vackra solot i "Café Roberta" möjligen för lite plats i konserten. Två ytterligare nummer som gav stående ovationer var "The Whistleblower och The Silverplatter". Olofström var första anhalten i deras 17 dagar långa turne som slutar i Kungsör den 25/2.          Sydöstran                                           Ännu en fin recension efter konserten i Oxelösund i söndags:

Ännu en gång har Oxelösund hakat på när Rikskonserter erbjuder det bästa av internationell folkmusik. Och fullsatt var det dessutom i salen när det ­kanadensiska femmannabandet The McDades intog scenen. Rötterna har de i den keltiska traditionen plus låtar på engelska och franska och sådant som de skrivit själva.Direkt blev det åka av i snabba­ danslåtar med stadigt stampande fjärdedelar och mellan dem en massa studsande och snurrande sextondelar där fiol och flöjt spelade ihop så tätt som de vore ett enda instrument.

Men så är de tre ledande i bandet också syskon och barn till musiker. Mest imponerade Jeremiah McDade på whizzle­ och olika flöjter. Och hans ­sopransax improviserade jazzsolon och lät som en säckpipa eller en ormtjusarpipa. Och om nu inte detta­ räckte sjöng han också uttrycksfullt och fick bra snurr på sin fiol dessutom.Lite väl städat var det allt ändå i första avdelningen. Men efter paus tog det sig med  handklappning i en låt i alla fall. Trummisen och gitarristen höjde också temperaturen. Och ­Shannon kom loss med Girl Power i "Pull the Anchor", där stämsången också höjde behållningen liksom smattret från slagen på darbouka (den hårt spända lilla trumman).Roligt var det också med de orientaliska stilbrytningarna med krängande sjutakt från en grymt drivande fiol och tungt komp med dansröj i "De sju slöjornas dans".

KOMMER TORSDAG DEN 18 FEBRUARI KL 19.00 VILHELMINA FOLKETS HUS.          Läs mer på www.wilmakultur.se

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation

Sysselsättning:  Före detta Scenkonstkonsulent hos Riksteatern Vilhelmina, numera glad pensionär, aktiv med uppdrag i  politiken och olika kulturföreningar

Familj: Man, barn, barnbarn, bonusbarn, bonusbarnbarn och bonusbarnbarnsbarn

Bor: Villa i centrala Vilhelmina

Bil: Kia Rio 2015.

Annars använder jag mina fötter för transporter.

Husdjur: Aske en glad och trevlig liten kille på 2 år.

Barndomsminnen: Somrarna hos min gammelmoster Elsa i Idvattnet med allt vad det innebär att vara barn på landet sommartid.

Bästa minne: När vi skulle ha Lars Norén föreställning "Personkrets" och fick riva en vägg i sporthallen  för att få in den. En uppståndelse som det fortfarande pratas om runt om i Sverige.

Favoritmat: Thailändskt och Sushi, äter gärna vegetariskt

Smultronställe: Stockholm med all sin kultur eller en kantarelltur i Gielas smäller lika högt.

Avkoppling: Promenader, böcker och musik.

Semester: Tillbringar jag gärna på någon grekisk ö, i asien eller på trädgårdstorpet där jag har mitt lilla torp och kolonilott

Bästa egenskap:  Lätt för att prata med människor, hålla många bollar i luften. Brinner för det som intresserar mig. Uthållig. Kreativ.

Fem i topp - det bästa med Vilhelmina.

1. Närheten till naturen med sjöarna och fjällen. Inte för inte att vi har devisen "Vilda Vackra Vilhelmina

2. Tryggheten för våra barn och att växa upp i ett samhälle med närheten till ett brett socialt kontaktnät.

3. En av Sveriges största kultur kommuner som många ser som ett föredöme. Vi har fantastiska kulturbyggnader och otroligt aktiva kulturföreningar.

4. Ett rikt föreningsliv, ett fantastiskt Folkets hus och bra idrottsanläggningar visar att man värnar om nerven i ett samhälle.

5. Närheten till allt, med Stockholm 1,5 timme bort med storstadspulsen och ändå närheten till naturen, att kunna sitta på en fjälltopp och njuta av ensamheten.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se