En höna av en fjäder…

Jag läste på kristdemokraternas blogg på Vilhelminabloggen om deras familjemanifestationsdag och blev lite fundersam. Först skriver man om den succé man upplevde att det var och uppskattade publiken till mellan 65 och 90 personer.

I blogginlägget efteråt har bilder lagts ut och där uppskattade man publiken till mellan 100 och 200 personer. På bilderna kan man se drygt 30 personer, hälften är kända kristdemokrater, 6 st sossar och några andra. Själv gjorde jag en snabbräkning och kom fram till 34 personer.

Nåväl vad som bekymrade mig mer är att någonstans i KD:s tankegångar. Det verkar som att de tror  att övriga partier är emot en Familjecentral, men mig veterligen finns det inget parti som har motsatt sig en sådan etablering i Vilhelmina..

Det andra är att Göran Jonzon som var en av talarna så vackert pratade om 3 generationer som en viktig de av Kristdemokraternas bärande element ,  Men det är inget parti som tycker annorlunda.

Mig veterligen har det både i förskolan och skolan alltid funnits den äldre generationen som träffat barnen och läst sagor eller skolat dem i allt från att göra mese till att tälja en sälgpipa.

Dagens samhälle är nog inte uppbyggt på det vis Göran Jonzon vill gå tillbaka till. Idag är vi globala och att tre generationer sitter vid samma matbord varje dag en utopi.

Jag är inte säker på att jag vill att den tiden kommer tillbaka när kvinnan var fast i sitt hem där hennes uppgift endast var att föda barn och ta hand om familjen. Hur många kvinnor levde inte under vidriga förhållanden med både misshandel och karlar som söp. De födde barn var och vartannat år, slet ut kroppen i förtid och blev gamla i förtid. Nej det är ingenting att längta tillbaka till.

Iden med tre generationers möten kan man ordna på modernare sätt. Genom att involvera barn med äldre på servicehusen och de äldre med barnen inom förskola/skola. Att låta de äldre dela med sig av sina erfarenheter till barn och ungdomar är ett sätt att överbrygga generationsgränserna.

Idag är världen global och gränserna suddas ut. Jag vill hellre att de ungdomar som vill ut i världen tar chansen och att vi istället fokuserar på att bygga ett samhälle där det finns jobb att återvända till med sin familj om eller när man känner sig mogen för det.

Men tillbaka till det gamla samhället är ingen framtid, det fanns alldeles för många kvinnor och barn som for illa. Det är att ta ett steg tillbaka istället för ett steg framåt.

Och när jag äter middag tillsammans med mina barn och barnbarn är vi allt ifrån 3 st till 10 st och det är fantastiskt att få göra det, men om jag skulle vilja bo inpå mina barn varje dag….nej det vill jag inte inte….varje familj måste få ha sin vardag och sitt privatliv ifred, men desto trevligare blir det när vi gör något tillsammans.