Se kulturen som närande istället för tärande..

Av , , 9 kommentarer 18

Blir förvånad när ingen idag kan se positiva, ekonomiska och hälsofrämjande effekter kultur kan få om man använder den mer i samhället och inte ser den som en enskild tärande sektor. Nu måste vi spara rejält i vår kommun och det första man skriker om är att kultur och föreningslivet ska stryka på foten, museet ska läggas ner och likaså musikskolan, allt för att spara de luskronor som kulturen kostar. Varför inte istället satsa rejält på den. Anställ ex musikpedagoger jämte musiklärarna i skolan och låt dem jobba på äldreboenden och inom sjukvården. Vilhelmina har stora kostnader för ex mediciner inom äldrevården. Låt musikpedagoger arbeta med gamlingarna med musik och rytm. Det finns ju många rapporter som visar de positiva effekterna av det. De äldre blir piggare, behöver mindre mediciner, äter bättre och blir mer lättskötta.Kostnaderna minskar och både personal och de äldre blir gladare. Ett exempel på hur man kan korsbefrukta mellan nämnderna. Men ibland verkar det vara så vattentäta skott så att man inte kan se vinsterna av att samordna resurserna…

9 kommentarer

  1. Göran Jonzon

    Nu handlar det alltså om omfördelning av resurser, om jag förstår dig rätt?
    Menar du att vi ska dra in på mediciner till de äldre, för att kunna betala någon som spelar en trudilutt för dem, så att de inte längre är i så stort behov av smärtstillande?

    Kultur har existerat i mänskilghetens historia många tusentals år innan ens socialdemokratin var uppfunnen och ingen hade ens kunnat föreställa sig att försörjningen till kulturutövare skulle ske genom tvångsbeskattning av alla, oavsett om de nyttjat denna eller ej!
    Skickliga kulturutövare har aldrig haft några problem att finna sin försörjning på frivillig väg.
    Vilken annan vara eller tjänst anser du bör påföras medborgarnas gemensamma budget via tvång och beslut ovanifrån? Kan jag få samma villkor tror du ? Kan jag räkna med att alla Vilhelminabor måste tvingas betala för virke de aldrig velat ha?
    Eller kan jag tillförsäkras ersättning för att rita hus, även sådana som ingen beställt ?

    Kommunen kan säkert även i fortsättningen finna utrymme för satsningar av konstnärlig art och skapandeprocesser som kan verka utvecklande av kropp och sinne, men jag menar att vi har en klar och tydlig uppgift att tydliggöra prioritetsordningen.
    Först ska vi få bort vård- och omsorgsköerna.
    Sedan ska våra barn få en adekvat möjlighet att utbilda sig till kvalificerade yrken.
    Därefter ska vi ta hand om alla som faller igenom och tappat fotfästet i samhället.
    Av det som sedan blir över kan vi alltid ta en dialog om dess nyttjande.
    Fritids- och underhållningssektorn hamnar i sin helhet inom det sistnämnda enligt min uppfattning.
    Har du ett annat synsätt?

    Svara
    • Suzanne Lindberg Sellin (inläggsförfattare)

      Då har du som vanligt inte förstått någonting. Det handlar inte om att dra in mediciner utan istället få de gamla att må bättre och därav minskar medicinanvändningen, de gamla mår bättre och personalen slipper gå på knä. Det är provat på en mängd platser i Sverige med goda resultat. Men om man alltid har det röda hatskynket framför ögonen i allt som du har är det nog svårt att se nya möjligheter och utmaningar. Och vad menar du med kvalificerade yrken är det de yrken som du bestämmer vara kvalificerade eller ?? Och ja jag har ett annat synsätt på hur jag tycker att ett samhälle ska se ut och den kommer du aldrig att dela med mig så mycket har jag förstått. Men å andra sidan kommer jag att förstå hur du tänker heller.

      Svara
  2. Ewa Hed

    Heja Suzanne. Kommer att fortsätta detta jobb i höst mycket aktivt om kulturen och vad det ger kommunen. Spara på det! Horribelt. Begrav då allt i kommunen. Det är väldigt få som förstår detta. Det kokar överallt. Hur ska en människa överleva utan blod och ådror i sin kropp?
    Hur ska en kommun med politiker, alltså politiken överleva utan det samma. Blodådrorna i politiken är KULTUREN. Tänk efter riktigt noga du som vill engagera dig i politiken för alla.

    Svara
  3. Göran Jonzon

    Tack för ditt svar Suzanne!
    Oaktat hur olika syn vi kan ha på prioriteringsordningen, så saknar jag en viktig aspekt i ditt resonemang, nämligen varifrån pengarna ska tas?
    Det är väl inte helt obekant för dig att vi inte har något kapitalöverskott gömt undan någonstans?
    Bara i år förväntas ett underskott på ca 20 mkr !
    Därmed är det något annat vikitigt eller oviktigt som måste stå tillbaka för det du föreslår.

    Vad exakt är det som du anser ska dras in för att frigöra pengarna till din idé?
    För du menar väl knappast att lönerna till kulturarbetarna kan hållas inne till dess det förväntade ekonomiska resultatet givit den förväntade besparingen, alltså rena raka ackordslöner som du föreslår? Det vore i så fall väldigt välkommet förslag från en socialdemokrat.

    Svara
  4. Anita Johansson

    Helt rätt resonerat Suzanne, vi behöver en kommun rik på kultur och vi måste agera för att bl a få ha ett museum innehållsrikt på vårt eget områdes kulturarv. Vi måste kunna visa upp den skatt vi förvaltar både för våra egna kommunmedborgare som för den stora skara turister som besöker oss. Sedan som det ser ut står musikskolan under lupp för ”utfasning” och det är en stor sorg och besvikelse för de barn och ungdomar som har musikaliska förmågor och intresse för det. Talar man om andra ungdomsaktiviteter så sker ingen diskussion, år efter år, om indragning eller nedläggning. Min uppfattning är att en aktiv musikskola är ett stort plus för en kommuns dragningskraft. Och som det ser ut finns kommunala musikskolor i så gott som varje kommun i landet. Vilhelminas musikskola har undervisat många kända personer som gått vidare i professionen. Jag påminner om den undersökning som gjordes av Forskningsenheten för ett antal år sedan och som pekade på den stora vikt som Vilhelminas kulturliv hade när det gällde inflyttade och positiva upplevelser i kommunen. Jag anser att det kulturliv som idag ges i hela vår kommun av olika aktörer och kommunen själv är av allra största vikt för oss boende i vår fina kommun, ung som gammal, som inflyttade och för våra turister!!! Tänk om, ni som vill göra förändringar som aldrig kan ångras och som sänker intresset för kommunen. Tänk på våra barn o ungdomar med intresse för sång o musik!

    Svara
  5. Ann-Sofie Gavelin

    Hej, ursäkta att jag lägger mig i! Är kultur = pengar? Hur tänker ni rädda hem kulturen med den här dialogen? Ingen verkar förstå vad kultur är och vad man gör av den. Utom Ewa Hed som nämner något om blodet i ådrorna. Jag tänker och funderar hela tiden på, hur man ska kunna komma på hur man förstärker kulturen för många år framöver. Och skyddar den från hot som nu föreligger. Men inser en omöjlighet och hinder, till det, när våra styrande politiker resonerar så här. Ska jag måste ge upp tanken? Jag är ju ingen som vill göra det. Om kulturen helt ska betalas genom skatten, är det då längre kultur? Jag tycker inte om, att man utan medicinsk kunskap, kan påstå vad som med säkerhet minskar medicinbehov. Ungefär som sluta röka, så blir du frisk. Och påminns om när farmor bodde på Tallbacka och Isak kom dit och ville att jag skulle starta en sångförening. Jag kom dit någon timme före middag, med munspelet. Dom fick önska låtarna. En man som tidigare spelat munspel stampade takten med kryckan, en man skrattade i takt, fru Wibrell visslade, Astrid visslade och dansade med rullatorn, Isak, Farmor Signe, Rut och en dam till sjöng. Många tittade på spektaklet.
    När jag kom nästa dag sa personalen att all mat i matsalen tog slut. Det hade inte hänt tidigare.
    Hur som helst Lycka till! Ann-Sofie

    Svara
  6. Göran Jonzon

    Det övervägande antalet konstnärer arbetar för sin egen försörjning, eller med ett inkomstbringande arbete vid sidan av sitt konstnärsskap.
    Idrott och annan kroppskultur likaså.
    Begreppet kulturarbetare härstammar från en socialistisk tanke om samhällslön för vadhelst man företager sig eller icke så. Att ordet-arbetare lagts tll syftar naturligtvis till att jämställa verksamheterna med skapandeproduktion och därmed legitimera en fast tidlön.

    Att kommunens kassa för gemensamma åtaganden därmed per automatik skulle innefatta allehanda verksamheter av konstnärlig eller idrottslig art ingår i den kollektivistiska grundtanken.

    Men det är inte bara teatergrupper och sångare som kan tillr’knas de kreativt nyskapande och utvecklande kommunmedborgarna: företagarna ska då rimligen även de räknas in.
    Därför ställer jag ånyo frågan om ni tv¨som förfäktar tanken på kommunal försörjning åt de kulturella, även kan tänka er att samma villkor ska gälla småföretagaren, som då kan skapa produkter och tjänster i trygg förvissning om att denne inte behöver bekymra sig om ifall det finns någon betalande beställare?

    En fri marknad för artister av allehanda slag finns ju redan och med gott utfall för de som hittar rätt strängar och inte klingar falskt. Vad frågan nu gäller är om det ska ingå i kommunens förpliktelser att försörja alla de övriga, eller bara ett visst urval av dessa?
    Själv vill jag enväldigt bestämma över vilka kulturevenemang jag är beredd att betala för och inte att kommunen ska göra det åt mig och för mina egna surt förvärvade slantar.
    Jag tror inte att jag är ensam att känna så.

    Så kom igen med hur mycket ”kultur” som helst, men det ska vara av sådan kvalitet att den bär sina kostnader själv. En del lyckas ju till och med bli stormrika på just ”kultur”.
    Det som jag tycker kan komma ifråga för gemensam finansiering är sådant som verkligen berör alla och inte bara en utvald elit.
    Sång och dans har förekommit i hela människans historia och utan tvångsanslutning via skattsedeln.
    Samma sak med teater och sk¨despel.
    Hur bistra tiderna än har varit, har det alltid funnits människor som uttryckt sig på annat sätt än via tal och skrift och kommer så att förbli, även i de fall kommunen inte längre orkar hålla alla under armarna.

    Svara
  7. Ann-Sofie Gavelin

    Hej igen,

    Det är något egendomligt med Kultur. Som om vi inte förstår vad det är. Kanske har vi för stor tillit? Så fort det blir dåliga tider och man måste skära ner, så är Kulturen det första som kommer på tal. Då det istället borde vara tvärtom att man satsar mera, på just den. Den är enklare för oss att hantera och alla kan dra sitt strå till stacken. Kulturen klarar vi oss inte utan. Och kulturyttringarna kan vi dela med oss av och uppleva i gemenskap.

    Utan egenart, historia och attraktiviteter som erbjuder, engagerar, stimulerar och vårdar, vårdar profylaktiskt som bara kultur kan, samt utan känsla och förståelse för kultur, finns risken att en ort som exempelvis VILHELMINA blir ett tomt ord. Och måttligt attraktivt.

    Konstnär är en yrkestitel precis som läkare och ingenjör m.fl. med mångårig utbildning. I första hand 5 år och med samma mål, att försörja sig på. Förvärva levebrödet med.
    Har en konstnär ett sämre värde än någon annan kulturarbetare? Har kulturarbetare sämre värde än andra arbetare?

    Betalar verkligen Vilhelmina kommun lön till ortens tavelmålare, dragspelare, dansare och övriga kulturarbetare vilket nyss nämnts? Till hur många? Vilka? Hur många sådana har vi på den här orten? Vilka konstnärliga yttringar erbjuder företagarna ortsbefolkningens unga, gamla och sjuka? Affärskonst?

    Visst!… under de 12 år som jag bjöd på jobbet i GALLERI 88, så bjöd Vilhelmina kommun på lokalen i 11 år, ungdomsferiearbetare och samarbetet med skolan. (OBS! ej ekonomiskt eller affärsmässigt, bara kulturellt) Jag hade chansen att visa, oss här, Sveriges mest kända konstnärer ex. Bengt Lindström, Ulrika Hydman-Vallien, Lars Pirak, Åke Pettersson-Nåw, Anders Gullberg, Karl-Axel Pehrsson, Oskar Reutersvärd m.fl., elevutställningar och amatörutställningar. Lärarna vid skolorna såg till att eleverna fick komma och möta konstnärer (och fråga om dom bodde i slott! mm) och lära sig det mesta om konstnärsskap, konst, materiel mm. Den verksamheten och dom utställningarna finns inte längre. Galleriet slog igen år 2000. Jag tog 30% på försäljningen av konstnärerna, gav bort 10% till Vilhelmina konstförenings medlemmar, betalade moms och resten gick till försäkringar, belysning och annonseringar mm. Avlutade med ett outnyttjat underskott på 44 000:- som kommunen inte alls behövde besväras av. Och jag fick inte alls någon lön av kommunen eller någon annan under tiden. ( för trovärdighetens skull, så levde jag på sjukpension från min halvtids sjukvårdstjänst) Hade inte folket varit intresserade av verksamheten, hade inte drygt 200 st stadigt besökt under de 3 timmarna öppet i 12 dagar, ingen hade handlat och det hade inte recenserats på kultursidorna i VK och VF.
    Ja, med penningtänk var jag riktigt dum – men jag hade ett mål – tyckte att det var roligt – lärde ungdomar m.fl. och mig själv otroligt mycket – har aldrig ångrat mig – och heller aldrig klagat – och jag har vänner för livet!

    En orts kultur/historia ÄR orten. Självklart ska den inte vara lagstadgad! Varje ort bör själv ha förmågan att bevara, förvalta och använda sin egen kultur/historia. Har man inte den, så är det som det är. Ett namn utan exklusivitet och orten faller snart i glömskan. Gör man det med berott mod är det illa. Gör man det av okunskap och utan förståelse kan handlingen ses förmildrande, men får ödesdigra konsekvenser på lång sikt. MEN…vad gör vi sedan?
    Kultur är kultur och hobby och fritidssysselsättning är hobby och fritidssysselsättning.

    Jag har inte varit bra på att utnyttja bidrag som jag troligtvis haft rätt till. Dels av stolthet, dels av att jag tycker att jag ställer in skallen på fel saker och att jag ska rätta mun efter matsäcken.
    Kommer jag nu som ärlig kommunskattebetalare att erbjudas ett utbud av andras kulturyttringar att välja bland? Vilket jag är höggradigt beroende av.
    Eller ska jag tänka i första hand tänka på försörjningen av min 92 årige pappa på

    Svara

Lämna ett svar till Göran Jonzon Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation

Sysselsättning:  Före detta Scenkonstkonsulent hos Riksteatern Vilhelmina, numera glad pensionär, aktiv med uppdrag i  politiken och olika kulturföreningar

Familj: Man, barn, barnbarn, bonusbarn, bonusbarnbarn och bonusbarnbarnsbarn

Bor: Villa i centrala Vilhelmina

Bil: Kia Rio 2015.

Annars använder jag mina fötter för transporter.

Husdjur: Aske en glad och trevlig liten kille på 2 år.

Barndomsminnen: Somrarna hos min gammelmoster Elsa i Idvattnet med allt vad det innebär att vara barn på landet sommartid.

Bästa minne: När vi skulle ha Lars Norén föreställning "Personkrets" och fick riva en vägg i sporthallen  för att få in den. En uppståndelse som det fortfarande pratas om runt om i Sverige.

Favoritmat: Thailändskt och Sushi, äter gärna vegetariskt

Smultronställe: Stockholm med all sin kultur eller en kantarelltur i Gielas smäller lika högt.

Avkoppling: Promenader, böcker och musik.

Semester: Tillbringar jag gärna på någon grekisk ö, i asien eller på trädgårdstorpet där jag har mitt lilla torp och kolonilott

Bästa egenskap:  Lätt för att prata med människor, hålla många bollar i luften. Brinner för det som intresserar mig. Uthållig. Kreativ.

Fem i topp - det bästa med Vilhelmina.

1. Närheten till naturen med sjöarna och fjällen. Inte för inte att vi har devisen "Vilda Vackra Vilhelmina

2. Tryggheten för våra barn och att växa upp i ett samhälle med närheten till ett brett socialt kontaktnät.

3. En av Sveriges största kultur kommuner som många ser som ett föredöme. Vi har fantastiska kulturbyggnader och otroligt aktiva kulturföreningar.

4. Ett rikt föreningsliv, ett fantastiskt Folkets hus och bra idrottsanläggningar visar att man värnar om nerven i ett samhälle.

5. Närheten till allt, med Stockholm 1,5 timme bort med storstadspulsen och ändå närheten till naturen, att kunna sitta på en fjälltopp och njuta av ensamheten.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se