Imorgon åker jag till Lund för att vara med på scenkonstbiennal för barn och unga eller Bibu som den kallas. De är fyra år sedan jag sist hade förmånen att få vara med. Under biennalen kommer det bästa av barn och ungdomföreställningar att visas och det blir en mängd intressanta seminarier som jag ska lyssna på.

Att sen få ynnesten att åka till Skåne när våren står i sin fulla prakt är ytterligare ett plus, det tackar man inte nej till när det snöar här hemma. Det enda trista är att jag lyckades med bedriften att halka omkull och resultatet blev en gipsad vänsterarm, tur i oturen så bröt jag inte armen men fick en spricka som gör nog så ont.

Ibland undrar jag varför jag flyttade hem igen en gång i tiden, jag som inte tycker om kyla och vinter, men jag inser att det är för den tydlighet vi har med årstiderna. Mina vänner nere i Skåne har fortfarande problem med mörkret och de långa vintrarna med idel regn och slask.  Så då föredrar jag våra vintrar som ändå är ljusa med all snö.

Jag har upptäckt Skype, vilken fantastisk uppfinning. I påskas blev jag bedrövad när mitt yngsta barnbarn inte kände igen mig när vi inte setts på två månader. Hon var väldigt reserverad och undrande eftersom hon kände igen min röst och när man är tio månader så är två månader en stor del av hennes liv.

Men nu pratar vi med varann på Skype ett par gånger i veckan och då känns det betydligt bättre för nu känner hon igen sin mormor och pladdrar på ordentligt när vi "ses". Nu ska jag avsluta dagen med att mina tre barn med familjer ska äta tårta hos mig och imorgon bär det av till flyget kl 06.00 för vidare färd mot våren i Malmö/Lund