jag med det menar jag våryra i skallen, med vårförkylning som aldrig släpper, jag nyser, ögonen rinner men inget mer. Ena dan är allt bra och nästa känner man sig jätteförkyld. Folk känner inte igen rösten på mig när dom ringer.

Jag avskyr att känna mig så här, varför i sjutton kan man inte bli rejält förkyld och sen däcka en vecka, men icke, småförkyld så att man inte behöver vara hemma från jobbet.

Nåja idag är jag ledig för farmorskap. Barbarnet Emma 2 år och bonusbarnbarnet Elias 8 år är på besök och har sovit över.  Snart är det dag för en promenad med ungarna för att rensa hjärnan med lite frisk luft.

Det är väl ändå tur att temperaturen håller sig på vettig nivå för alla sportlovsfirare men synd att inte solen kan titta fram.