Människor med livslånga funktionshinder ofta i strykklass

Fredagen fylldes med många olika intryck. Började med med konferens med Kolbäckens habilitering och beslut över en tre sidor lång lista med barn och ungdomar med olika funktionshinder. Jag tror ingen kan föreställassig hur många olika livssituationer och behov det finns för barn med funktionshinder och deras och familjer.

Strax efter en genomgång av Umeå kommuns budget inför 2008. Även här lyser bristerna kring personer med funktionshinder igenom. Det fattas boenden. Många med psykiska funktionshinder är i fortfarande i strykklass.

Därefter lunch med sjukhusledningen som kämpar både med bristen på sommarpersonal och en riktigt kämpig landstingsekonomi. Jag kan bara jämföra att landstinget har 2,5 % till öjkade löner medan Umeå kommun har c:a 3,7%. Jag längtar efter en regionkommun i Norr för att kunna möta den specialiserade sjukvårdens behov. Även här riskerar personer med funktionshinder att hamna i strykklass.

Sedan dags för en slutputs av arbetsmiljöplanen för Rehabiliteringsmedicinskt Centrum, RMC. De flesta inom RMC jobbar med människor som drabats av stora funktionshinder som kraftigt förändrat livet. Trots alla framgångar med rehabiliteringen hamnar många i stykklass. Och det tar på för medarbetarna.

Sedan ett möte om proffessuren i rehabmedicin. Fakulteten har på förslag att dra in tjänsten. Jag är djupt bekymrad över detta. Att syssla med forskning och undervisning är också ett sätt att titta in i framtiden. Om fakulteten bestämmer sig för att dra in tjänsten är det samma som att skicka en signal till omvärlden att universitetet prioriterar ner engagemanget kring människor med svåra livslånga handikapp.

Sedan besök av en funktionshindrad kille som efter mycket bråk skulle få igen CD-skivor efter en skilsmässa.

Till slut ett besök på ett nytt särskilt boende där en av de boende förutom sin autism och utvecklingsstörning mådde mycket dåligt rent psykiskt. Svårt när en människa inte själv kan förmedla upplevelserna. Men här finns en mycket engagerad perosnal och det är tur.

Mitt ibland alltihop mail och telefon. En person som jag gav en Botox-spruta tidigare i veckan ringde och berättade sprudlande glad över att muskleran nu kändes mindre stel.

Men summeringen av dagen blir ändå: Människor med livslånga funktionshinder tvingas ofta leva i strykklass.