I mitten av september åkte jag från Vilhelmina till Hörnefors. I Vilhelmina kostade dieseln på Staoil 11:27 medan samma Statoil tog 9:03 i Hörnefors. Bensin 95 okton var c:a 50 öre dyrare. Igår tog Statoil i Umeå 12:04 för diesel och i Lycksele var priset 12:34. Nu är bensin 95 plötsligt 50 öre billigare.

Alla bilister har säkert förundrats över de stora svängningara både inom samma bolag och mellan bolagen. Dieselkriget kan start på förmiddan och sluta innan kvällen.

Dollarpriset brukar alltid spöka idessa sammanhang. Nu har dollarns varit rekordlåg och drivmedelspriserna borde ha följt med.

Efter årsskiftet höjs skatten vilket höjer priset 15-30 öre. Samtidigt sänks skatten på dieselbilar med partikelfilter. Om jag räknar på 4000 mil/år innebär det knappt 600:- i ökade dieselkostnad.

Samtidigt motsvarar prissvängningarna i år 7000 – 8000:- /år om man räknar ut vad max och minpriser skulle kunna innebära.

Jag blir snurrig. Finns det någon från branscen som kan förklara prismekanismerna för bensin och diesel. Diseln sägs vara 20% bättre ur CO2-synvinkel. Varfr ska då diseln vara dyrast? Vad har hänt som förklarar att dieslen för första gången i historien plötsligt gått om bensinprinserna?

Igår deltog jag i Vilhelminakonferensen Kraftsamling i inlandet. Samtidigt kablades signalerna från Umeå om målet att växa till 200 000 invånare. Det är lätt att inse risken för konflikter.

Professor Jan Ewert Nillson visade effektivt att inlandets kommuner just nu växer som aldrig förr. Arbetslösheten sjunker till rekordlåga nivåer. Det är uppenbart att problemet med brist på allsidig arbetskraft dyker upp riktigt snabbt. Arbetsförmedlingarna behövs för att ragga folk till inlandet, inte ifrån.

Umeå behöver för sin del växa för att nå den s k kritiska massan och kunna erbjuda bredd och innovativa miljöer. Umeå behövs som både motor och broms. Samtidigt är det viktigt att Umeås ambitioner inte övergår i högmod och girighet – två av de sju dödssynderna. Då kan alltihop spricka – både för Umeå och inlandet.

Det är både enfaldigt och nödvändigt att prata om befolkningsmålen. Men viktigt hur vi gör det. Centerpartiet har i många år hellre lyfta Umeåregionens mål 185 000 istället för Umeås 150 000. Det är bättre att prata om regionens 200 000 än bara Umeå.

Jan Ewert Nilsson missade inte chansen att säga att politiken egentligen har lite att säga till om. I grund och botten är det enskilda männsikors förmåga att hitta platser som ger både trygghet ocg utveckling som är avgörande. Ingen klok människa flyttar till områden som inlandet eller Norrland. Däremot flyttar man till platser med trygghet och space. Man flyttar till Kittelfjäll, Kasamark, Ön eller City.

Dessutom byter eller kompletterar man många gånger under livets gång. Skog och natur, vatten, tätort och landsbygd. Vi pendlar emellan utan att bry oss om kommungränser eller byråkratgränser.

Framtids branscherna är gemensamma för Umeå och inlandet. Energin i framtiden, förädlig av basresurser, turism, den stilla naturen, bra kommunikationer. säkra IT- nätverk, kultur och tradition samt trygghet med frihet från den vardagliga kriminaliteten.

Konsten framöver blir att kombinera förutsättningarna för en utveckling i både inlandet och i Umeå. Att se till att resurserna kan nyttjas gemensamt och inte minst att göra möjligheterna synliga. Framtiden handlar väldigt lite om var försäkringskassan har kontor men väldigt mycket om hur service och arbetsliv kan utvecklas överhuvudtaget. Samsas om serviceen.

Härom kvällen pratade vi med Universitetets ledning om att förädla distansstudier till verkliga möten och upplevelser samtidigt som den moderna tekniken låter oss jobba world-wide. Umeå kan gå i spetsen för detta.

Jag vill att Umeå visar ödmjukhet och framtidstro. Det är den vinnande strategin.

Dags för en intensiv vecka med start i Vilhelmina i morgon. Där finns både Maud Olofsson och Åsa Thorstensson för att föra en dialog kring inlandets möjligheter och behov av infrastruktur – dvs möjligheter som är större än de statliga jobb som under 12 år sakta men säkert försvunnit. Jag kommer att betona att Umeå och kusten är beroende av en starkt inlandsutveckling och därför är det naturligt att C i Umeå prioriterar inlandspolitiken. Umeå behöver bra företag i hela Västerbotten. Turism, fjäll är ovärdeliga tillgångar för alla.

Med Åsa kommer jag även att resonera Umeås väglösningar och stickspår till Volvo m.m. Hoppas sedan hinna till ett möte med Göran Sandberg på kvällen

Denna vecka kommer Mona Sahlin till Dorotea och Lycksele på onsdag. Det passar bra! Vi är några kommunala Centerpartster som tänker passa på att fråga Sahlin om Socialdemokraternas motiv bakom sina förslag att över tre år minska anslagen till enskilda vägar, kommunala cykelledsinvesteringar och insatser för funktionshindrade i trafken med sammanlagt 1 miljard!! Ja , du läste rätt – EN MILJARD! Under samma tid ökar Maud och alliansregeringen anslaget med 300 miljoner dvs skillnaden genetmot (s) blir 1,3 miljarder. Snacka om dråpslag mot våra bygder – både människors vardag och företagens transporter. Utanför tätorterna är det en majoritet av hushållen som bor eller dagligen använder enskilda vägar! Om du vill veta mer om enskilda vägar – kolla för övrigt Riksförbundet enskilda Vägars hemsida: http://www.revriks.se/

Tisdagkväll ska vi träffa Svenskt näringsliv för en dialog kring de kommunala bolagens ställning och agerande gentemot marknaden i stort. Ska bli intressant.

I slutet av veckan är det dags att starta förberedelserna för kommande KSO – dvs Samverkansorganet mellan Västerbottens kommuner och landsting för att utveckla mer av länspolitiken. Ett träningsläger inför kommande regionreform – hoppas jag.

Till sist: I onsdags fick jag följande SMS från Pernilla Djärv: ’Vår familj har fått en ny medlem. kl 22:44 kom vår Hampus till världen, 50 cm lång och 3200 gram. alla mår bra’

GRATTIS Pernilla!

Lennart Holmlund har replikerat min förra blogg om hans sätt att strypa debatten. Det blir svingar och rundpallar.

Sanningen är den att Centerpartiet motionerade om att öppna upp för ett ekologiskt beyggande och boende på ön. Socialdemokraterna hade strax efter en motion om att starta upp planering av Ön. Ön har hitills saknat en plan över huvudtaget vilket bl.a. resulterat i förbuskning och hämmat de fastigehtsägare som velat förtäta byn. Vi tycker att (s) är på väg att svika intentionerna i kommunfullmäktiges beslut om en planering med ekologisk inriktning, plats för boende och företagssamhet.

Det har genomförts omfattande förberedelser för att belysa olika sätt att utveckla Ön. En person som deltagit är arkitekt Torbjörn Einarsson. Det är denne Torbjörn som Holmlund går till angrepp emot utan att i sak nämna en enda frågeställning. Centerpartiet vill politiskt bidra till dels att bredda och fördjupa engagemanget kring planeringen av Ön, dels anser vi så här långt att en utbyggnad som siktar på c:a 1500 enheter istället för 2500 enheter kan passa.

Jag begriper inte hur Lennart Holmlöund kan få detta till UTGLESNING??

Det finns några fler frågor:

Hur kan Ön byggas till för att skapa bästa möjliga sociala engagemang? Och förhindra växtvärk och belastning som inte sällan följer med nya stadsdelar.

Hur kan Ön komma att gestalta ett mer Nordligt tänkesätt kring miljö/kretslopp, energi och materialanvändning?

Hur kan vi utveckla Ön stegvis till ett intressant utvecklingsprojekt inför kulturhuvudstadsåret 2014? Det som tänks och planeras nu är det som ska stå på programmet för hela 2014. Älven kan vara ett centralt tema för kulturhuvudstadssatsningen. Vi ska visa européerna ett exempel på nordlig hållbarhet som vi med stolthet ska kunna överlämna till våra barnbarn.

Centerpartiet vill föra dialogen och lyssna. Vi hamnar sällan i trångmål. Alla försenade projekt i Umeå är resultatet av Holmlunds GDSGD-planering

I söndags arrangerade Centerpartiet ett möte om Öns planering. Vi ville bredda och fördjupa debatten bl.a. med hjälp av tre erfarna inledare stina Fahlgren, Torbjörn Einarsson och Lars Westin. Vi tror att Umeå vinner på att problematisera debatten om planeringen – både för sakens och demokratins skull.

Kompissarna Lennart Holmlund och Anders Ågren har på VKs bloggtjänst snabbt kommenterat mötet – utan att vara med på mötet. Särskilt Lennart Holmlund använder tekniken att gå till personangrepp och utifrån detta strypa debatten. Den metoden är tyvärr karaktäristisk för debatten om Umeås planering dvs lås snabbt en fråga till ett alternativ, skapa någon form av majoritet och bekämpa debatten som uppstår. Samråd och utställningar blir formaliteter. Den som deltar i debatten om Umeås planering riskerar demokratisk halshuggning.

Vad sades på mötet om Ön? Många knöt an till den s.k. värderos som försökt fånga olika värden och värderingar i enplanering som ska bygga på ett ekologsikt och hållbart perspektiv. ekologi, socialt engagemang och förstås ekonomin är viktiga aspekter.
Just trafikfrågorna om bilar, bussar och inte minst cyklar är alltid viktiga. Men även möjligheterna att skapa bra förutsättningar för socialt och miljömässigt engagemmang är centralt för diskussionen. Alltihop syftar till att stärka attraktiviteten för Ön och Umeå.

Det finns några frågor som behöver belysas:
Hur skapas en miljö som bättre balanserar trafiken så att gatorna förblir mötesplatser och inte barriärer?

Boende, arbetsplatser, gröna miljöer och vattnet ska hitta en harmoni. Södra spetsen är riktigt intressant. Samma sak gälle bägge sidor på Lillån.

Olika verksamheter i form av affärer, verkstäder, små företag måste få en bra plats?

Hur skakar vi loss från den påverkan som Bostaden lagt över Ön-frågan efter förra årets märkliga turer? Många förfasades över fyrkantigheterna i de skisser som presenterades då.

Hur stärker man möjligheterna till ett bra socialt engagemang i vardagen? Ska Ön i första hand vara en egen stadsdel eller bli en förort till City?

Allt som görs kan göras rätt eller fel oavsett skala och storlek?

Men för att återföra resonemanget till början: Den som vill debattera Umeås planering ska inte behöva riskera demokratisk halshuggning!

En del veckor är riktigt omväxlande. Denna vecka avslutas med teatern Fröken Julie och offentlig möte om byggplaneran på Ön. Tidigare handlade det om bilbesiktning, skyddsrond, folkhögskolan i Strömbäck, hösstämma, Umegala och i fredags möte med Statens medicinetiska råd (SMER).

Föredragningslistan från SMER-mötet kan vara lite intressant för att visa vilka etiska frågor som vården är mitt uppe i.
– Integriteten kring dataregistrering och läkemedel
– Barn och ungdomars ställning i sjukvården (hälso och sjukvårdslagen saknar helt beskrivningar om detta)
– Hybridembryon och schimärer
– Vård och åtgärder i livets slutskede
– Sjukvård för asylskönade och gömda
– Kritisk granskning av Prioriteringscentrums rapport ’Vårdens alltför svåra val’

Att läsa in och resonera om frågorna upplever jag anstränger på ett annorlunda sätt. När man flyger hem efter dessa möten är hjärnan ’utpumpad’ och en del rubrikfrågor i media känns lite bagatellartade.

SMERs möten hålls i riksdagens lokaler. Både korridorerna och lunchen blir ofta platsen för spontana möten och ordbyten. Jag skulle kunna berätta mer om Umeås väglösningar, energipolitik och inlandsseminariet i Vilhelmina nästa måndag. Men det får vänta tills en del frågor är klara.

En sak är säker beträffande Umeås väg- och järnvägsfrågor: Det gäller att arbeta fram förslag som både klarar ekonomin och som inte provocerar miljön och befolkningen. Det gäller både intrång och värdefulla miljöer efter älven. Därför försvann den västlig länken förbi Backens kyrka. Ett annat tips är att en vägdragning väster om Prästsjön löser påde väg och stickspårsfrågor på bästa sätt.

VK har alldeles nyss avslöjat att Sveriges och Finlands regeringar talar samma språk när det gäller förbindelserna över Kvarken. Det har varit känt i de inre kretsarna att näringsdepartemenet under Åsa Torstensson drivit fram att den svenska regeringen äntligen gett klartecken till att staten både via länsstyrelsen och regeringen att stötta Kvarkentrafiken. Riksdagsman Håkan Norrman i Vasa är en riktigt värdefull entusiast. Anledningen är att förbindelserna väst-öst är viktiga i framtiden inte bara för Sverige och Finland utan även vägen till Europa.

Nu gäller det att skilja på å ena sidan hur vi vill lösa förbindelserna på ett stabilt sätt på längre sikt, å andra sidan tekniken kring färjor, bolag och hamnar.

Det är bråttom att på ett realististiskt sätt skapa den långsiktiga lösningen för Kvarken och vägen mellan Atlanten via Finland till Balticum och mellaneuropa.

Det handlar om kommunikationer men ännu mer arbetsmarknad, forskning och kultur. Nu kör vi på!

Under helgen som gick kom snön och stängde naturens skafferi. Sista älgjakten var framgångsrik. Samtidigt minskar ljuset och när snön kommer förändras och tystnar naturen. Någon enstaka hackspett och så rehållningen förstås, alltså korpen bryter skogstystnaden. Egentligen fantastiskt hur snö och upplega förändrar akustiken.

Nu två dagar senare slaskar det. Klimatförändringarna märks mest på hur senhösten och vintern förändrats. Knasterkyla och kallsnöföre är numer bristvara i vårt nordliga rum. Jag vill jobba vitt, inte svart.

Jobbat ett dygn med en kick-off med medarbetare på rehabmedicin. Vi har nya driftråd som ska få chansen att jobba direkt i vardagen, med snabba beslut och samtidigt engagera fler i jobbet. Landstingets ekonomi är kämpig och jag hoppas vid alla sunda vätskor att de fyra norra landstingen hittar en klok väg fram till en stor sjukvårdsregion. Jag lovar att medarbetarna är sporrade av att slå vakt om spjutspetsvården och göra den jämlikare i norr.

Egentligen skulle norra Sverige bygga starkare allianser mellan Norge-Sverige-Finland. Temat var upp härom veckan när Forum Norra Sverige träffades i Skellefteå. Forskning, sjukvård, kultur, turism basindustrin, högteknologi m.m. kan befrukta varann. Det finns exempelvis kvar gränser för hur våra forskningsstiftelser får finansiera projekt i grannländerna. Vi var några som i debatten lyfte öst-väst perspektivet. Riv gränserna.

Och bevara Kvarkentrafiken. Fullmäktige i Wasa har tufft nog spretat emot när det gäller färjebolaget. Och egentligen är det en fråga om var kvarkentrafiken ska landa på finsk sida. Uthamnar ger ofta bästa frakttiderna. Och under kommande 30 år är färjan det enda möjliga fast så kort bit som möjligt. På söndagkväll ska Centerpartiets fullmäktigegrupp besöka Umeå Hamn och gräva ordentligt i hamnpolitiken. Vi behöver varann på ömse sidan Kvarken.