Två bromsklossar: Vägverket och Norrbottens landshövding.

BROMSKLOSS 1: VÄGVERKET
I dagens VK beskrivs vägverkets omvaknade intresse för att dra europaväg förbi Backens kyrka. Förra gången väkte förslagen enorma protester på bägge sidan älven, i hela Umeå. Den gången bidrog alltihop till att lägga vägdiskussionerna i långbänk. Nu är det dags att ta fram underlag för västra länken i Umeå. Under tiden har staden vuxit ännu mer västerut samtidigt som staten och kommunen hittat fram till en gemensam finansiering av projketen.

Överenkommelsen bygger på att dels hålla tillbaka kostnaderna samt visa hänsyn till de gamla, upprörda känslorna. Risken är uppenbar att tunnelalternativet river upp gamla sår och bidrar till att försena allihop igen. Vi som agerat politiskt från kommunen insåg tidigt att den västra länken passar bäst i området när Prästsjön där älven är som smalast. Jag tror att det bästa läget ligger väst om Prästsjön, ett läge som även skulle passa bra för ett stickspår till industrin söder om älven.

Vägverket i Luleå borde känna till förutsättningarna och avstå från allt som fördyrar och försenar!

BROMSKLOSS 2: NORRBOTTENS LANDSHÖVDING
I samma VK avfärdar landshövding Per-Ola Eriksson arbetet med att skapa en region Norrland. Skälen verkar fokusera till dels att kompisen och f.d. statsminister Göran Persson är emot regioner, dels rädslan att Umeå skulle vinna för mycket.

Som centerpartist blir jag oerhört besviken på PEO eller Pecka, som Per-Ola Eriksson oftast kallas. Det är samma attityd som PEO hade när nedläggningarna av brigaderna diskuterades under mitten av 1990-talet: Bevare oss från allt som riskerade att gynna Umeå.

Nu blåser emellertid nya vindar i politiken. Gammalt revirpinkande ersätts av en strävan och förståelse att alla måste bli vinnare i samhällsarbetet. Västra Götaland gick före. Nu har Västra Götaland en region där stat, region och kommuner samarbetar snabbare än någon annan. Det visade sig efter E6-raset i Munkedal. Det visar sig nu när landshövdingen Lars Bäckström och regionrådet Kent Johansson snabbt och effektivt agerat som samordningsmän i kölvattnet efter varslen vid Volvo och andra delar av fordonsindustrin. Det var det utmärkta samspelet mellan Bäckström och Johansson som även denna gång gav snabbt resultat.

Vi längtar efter samma smidighet i norra Sverige. Vi har ett ovanligt samstämmigt budskap från politiken i regionen, men det struntar Per-Ola Eriksson i. Egentligen är PEOs attityd det bästa argumentet för att skynda på regionarbetet. Ingen minns en bromskloss!