Hartman har också upptäkt de anonyma, politiska insändarna! Kan vi starta NAPS?

Thomas Hartman skriver i senaste bloggen om metoden är anonyma insändare. Mosa Mona kampanjen är Thomas betckning senaste exempel.

I dagens VK finns en Mosa Maud- insändare undertecknad ’Tidigare CUF-medlemnsvärvare’. Just Västerbottens tidningarna har sedan regeringsskiftet publicerat åtskilliga anonyma personangrepp mot Maud Olofsson på insändarsidorna. Jag har ibland på resor kunnat läsa kopior i tidningar från andra län men det mesta koncentreras i Västerbotten. Syftet är uppenbart: Underminera Mauds ställning på hemmaplan.

Dessa former av ’Dirty Campaigning’ är numer tyvärr en nästa accepterad form i det politiska livet. Förra veckan sändes ett initierat TV-program om hur både gamle och ny Busch valdes som presidenter efter omfattande inslag av smutskastning. I USA finns det ansikten bakom eländet men i Sverige är anonymiteten en effektiv jalusi som inte medger insyn för någon. Utom tidnigsredaktionernas insändarredaktörer.

Just här kommer min poäng in i bilden: Vilket ansvar har tidningarnas redaktörer och ansvariga utgivare för att upptäcka och avslöja fegisarna bakom Mosa Mona och Mosa Maud-kampanjerna. Periodvis har Västerbottens Folkblads insändarsidor varit fullständigt outhärdliga.

Thomas Hartmans blogg ger mig en strimma hopp. Kanske kan vi ändå få en vettig diskussion om eländet. Det handlar egentligen om kränkningar som aldrig skulle accepteras i något annat sammanhang. Det handlar om lömska bakhåll på människors vilja att engagera sig demokratiskt. Partiengagemanget beskrivs iregel som enbart suspekt och egocentriskt. Anomymiteten är ett hot mot öppenheten och spelar mörka, politiska krafter i händerna.

Min andra strimma av hopp är läsarna. De flesta läsare besvarar eländet med andliga kräkningar. Men vi kan ändå aldrig bortse från risken att smutskastningen skadar! Därför undrar jag om du och jag, Thomas, kan starta Nätverket mot Anonym Politisk Smutskastning, NAPS?