Lennart, visa lite ödmjukhet!

Jag föreslog i en blogg att katastrofbranden på Ålidhem under julhelgen borde följas upp med en katastrofkommitté. Inför stora olyckor behöver vi visa ödmjukhet i syfte att belysa alla möjliga aspekter. Meningen är att lära oss så mycket som möjligt. För att kunna förbättra och förebygga! Modellen kommer katastrogerna inom från flygtrafiken, men tillämpas alltmer inom sjukvården. Det gäller att göra en händelseanalys över tid för att fånga allt av betydelse.

Jag vet att räddningstjänsten gör sin analys. Försäkringsbolagen sin egen. Fastighets-ägaren och ibland även polisen. Men vem tar ansvar för helheten? Utan att leta syndabockar, utan prestige.

Det finns några frågor som kanske kan besvaras efter Geografigrändsbranden: Hur stod det till med ventilationsvägarna? Hur rengjorda var de? Hur stor roll spelade den svaga byggnadskonstruktionen med brandspridningsvägar både i ytterväggarna och under taket? Hur många andra fastigheter har samma svaghet? Vilka insatser gjordes för att hålla ögonen på brandriskerna efter den första skläckningsinsatsen? Hade fastighetsägaren det ansvaret? Kontakterna med hyresgästerna spridda för firande av julhelgen verkar ha fungerat mycket bra. Vad lär man andra av det? Hur kan sanerings- och återuppbyggnadsarbetet organiseras? M.m., m.m.

Utifrån mina synpunkter glider Lennart Holmlund i sin VK-blogg över till att jag borde föreslå en haverikommission över regeringens politik. Tråkigt att behöva uppleva att bli osynliggjord. Jag försöker komma med konstruktiva förslag. Lennart osynliggör mina förslag och glider undan. Lennart, visa lite ödmjukhet! Eller vill du abdikera från ditt kommunala ansvar?

Kan kommunen kanske passa på att satsa på sina egna fastigheter för att bygga bort svagheterna? Ett välkommet bidrag när kunjunkturen i byggbranschen sjunker. I nästa blogg tänker jag återkomma till ett antal förslag som skulle kunna bli Umeå kommuns bidrag till att mildra lågkonjunkturen och arbetslösheten.