Fråga till företag och fack: Varför kan inte Volvo lastvagnar det SCANIA kan?

Av , , Bli först att kommentera 0

Mitt i reaktionerna kring varslen hos Volvo lastvagnar är vi många som riktar uppmärksamheten mot den andra stora lastbilstillverkaren SCANIA och undrar varför SCANIA slipper varsel? Den svenska registreringsstatistiken har minskat med 4780 lastbilar under 2008 varav 4472 sedan augusti (Källa: BIL Sweden). Minskningen fördelas ganska lika på Volvo och SCANIA de två stora dominanterna med mer än 80% av marknaden. SCANIA drabbas även av krisen runt om i världen.

Varslen från Volvo innebär att antalet anställda måste gå. Samtidigt har SCANIA sluppit varsel. Hur kan det komma sig.

I Dagens Industri 14/1 citeras presschefen Hans-Åke Danielsson: Det är inte några beslut fattade, men som det ser ut just i dag har vi inte några varsel i pipline’. Scania försöker se långsiktigt och kompetensutveckla personalen under perioder med lägre efterfrågan. Dessutom har Scania en överenskommelse med facket som ger möjlighet att använda så kallade tidsbanker, vilket innebär att anställda kan vara lediga vid tider med mindre efterfrågan för att i stället arbeta extra vid toppar.

I slutet av oktober meddelade Scania att samtliga 2.000 visstidsanställdas kontrakt inte skulle förlängas. Det handlar om 1.500 anställda som lämnar Scania på grund av konjunkturnedgången och 500 som lämnade Scania av strukturella skäl då tillverkning flyttas från Falun och Sibbhult till Södertälje. Volvo har förutom sina varsel också avslutat sina visstidsabställda.

Varför är skillnaden så stor mellan Volvo och SCANIA?? Hur förklarar ägarna, företagsledningen och facken dessa skillnader. IF Metall agerar i bägge företagen. Idag – dagen efter – har flera ställt frågan om inte storägarna i Volvo lastvagnar ligger bakom företagets tuffa attityd när det gäller att se långsiktigt och kompetensutveckla personalen. Har lönenivån varit viktigare för IF Metall än satsningen på tidsbanker? SCANIA i Norrland finns i Luleå och är Luleås näst största verkstadsindustri och arbetsgivare efter SSAB. Luleå är bara att gratulera.

Jag undrar om Umeå och anställda vid Volvo Lastvagnar förutom finanskris, lågkonjunktur även drabbats av kortsynta ägare och fackliga företrädare. Jag hoppas i alla fall att initierade analytiker och journalister vill belysa skillnaden mellan SCANIA och Volvo?

Nya varslet från Volvo lastvagnar: Oerhört tråkigt och tufft! Men det kommer bättre tider!

Av , , 1 kommentar 0

Nya Volvovarsel påminner oss om en riktigt obehaglig verklighet: Ingen verkar beställa nya lastbilar just nu! Orsaken ligger fortfarande i stora störningar i finanssystemet bl.a. bankerna och att konjunkturen rasar för fordonsbranschen. Jag träffade själv två åkare i helgen som berättade att de skjuter upp lastbilsbytet minst ett halvår.

Nye platschefen i Umeå har idag gett raka och beska besked:
– Vi har överkapacitet i våra anläggningar. Och det finns ingenting som tyder på att läget ska förbättras. Det finns inga tecken som tyder på att det ska vända.
– Produktionstakten i Gent är betydligt lägre eftersom fabriken står still 2-3 dagar i veckan. Dessutom är arbetskraften i Gent flexiblare, många är korttidssanställda. Därmed kan lönekostnaderna hållas nere, säger nye platschefen Anders Olausson.

När vi möts av tuffa besked gäller det att vara saklig och inte rusa iväg. Transportnäringen märker snabbt av både ned- och uppgångar i konjunkturen Vi måste tro på en återhämtning, annars är det lika bra att lämna in. För att klara mellantiden har regeringen garanterat 25 miljarder för fordonsbranschen förutom andra satsningar från tidgare beslut. Men huvudproblemet är att antalet lastbilsköpare runt om i världen har minskat katastrofalt i framförallt Europa och nord- och sydamerika. I Asien finns knappast Volvo medan Afrika går upp men från en mycket låg nivå.

Det kommer bättre tider. Alla aktörer kan också påverka vad som händer under tiden. Företaget och facken, samordnarna som regeringen utsett i länen, kommunerna lokalt och regeringen nationellt och internationellt. Alltsamman förutsätter att det finns många, många fler köpare av volvos lastbilar!

Moderat krypskytte i regionfrågan och tveksamma enkäter

Av , , 1 kommentar 0

MODERAT KRYPSKYTTE I REGIONFRÅGAN
Alliansregeringen har lyckats lotsa många svåra frågor genom att dels vara noga i förberedelserna, dels respektera strävan att nå enighet eller konsensus. Ett undantag hitills har varit FRA-frågan, som var en grov underskattning av opinionen. Även frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning tvingar fram en annorlunda form av konsensus.

I regionfrågan har moderaterna som parti alltsedan ansvarskommitten slutbetänkande agerat kors och tvärs och oberäkneligt. Ansvarskommittén hade uppdraget att se över strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen. Uppdraget avser både relationen mellan staten, landstingen och kommunerna och relationen mellan regeringen och myndigheterna. Ingen vet vad moderaterna egentligen vill. Vi vet bara att de är emot!

Den senaste varianten är att i artiklar och bloggar förklara att det är för sent att göra något. Alla vet att så inte är fallet! I norra Sverige har tre landsting fattat beslut med betryggande majoritet om en ansökan att få bilda en ny region. Även om moderaterna agerat lite olika tar man sig iregel friheten att undergräva fattade politiska beslut. Vi som tror att majoriteter ska få gälla har visst missat att principen är att moderater har någon form av vetorätt. Vi som i praktisk sjukvård samt miljö, kommunikationer, kultur och näringslivssatsningar ser chansen att ge norra Sverige en plattform som syns och märks ska negligeras bara för att moderaterna egentligen är splittrade.

Jag undrar om moderaterna har tänkt färdigt. Är man verkligen beredd att offra ett fungerande politiskt samarbete för den ganska samhällsbyråkratiska regionfrågan? Jag kan meddela att det mullrar i leden kring moderaternas krypskytte i regionfrågan.

TVEKSAMMA ENKÄTER
I helgens nyhetsrapportering beskrevs bl.a hur olika resultat likartade s.k. vetenskapliga enkätundersökningar kan slå. Exemplen handlade om frågeenkäter till skolelever. Verkligheten att det nog gäller väldigt många enkäter. Under ett år har jag besvarat ett 20-tal enkäter både skriftligen och via intervjuer, som ofta är summariska. Jag har dessutom vid två tillfällen delagit i mätningar av partisympatier. Jag är berkligen inte ensam om att få många sorters enkäter. Det uppstår en enkättrötthet och därigenom blir resultaten knappast pålitliga.

Vi fick nyligen veta att flera av enkäterna om företagsklimat hade svarsfrekvenser av 40-50% vilket gör dem i stort sett värdelösa. Vår ärade lokaltidning VK köper ofta egna opinionsmätningar med ofta litet urval och låg svarsfrekevns – om man som läsare överhuvudtaget får information om statistiken. Bristfälliga opinonsundersökningar kan vara manipulerande och därför bör vi vara kritiskt granskande. Många enkäter är ren färskvara dvs beskriver något just den stunden frågan ställdes. Lika snabbt som mjölk surnar i solvärmen tappar enkäter sitt nyhetsvärde. VKs opinionsundersökningar har förmodligen ännu kortare bäst-före-datum.