Vårt behov av historia och självförtroende.

Läser just nu Martin Hårdstedts Finska Kriget 1808-1809. Det är ett bra sätt att förbereda sig inför sommarens firande av märkesåret 2009. För 200 år sedan förändrades Sverige i grunden och Finland föddes i skuggan av årtionden av europeiska krig och Napoleons kejsarvälde. Vår moderna grundlag föddes. Det var starten på en optimistisk tidsperiod. Stormaktsdrömmar ersattes av en tro på individen. Folkskolan föddes i Sverige under 1840-talet!

Härom året kom Allan Sandström ut med boken Oron vid älven. Boken handlar om umefödde Nils Grubb och hans intressanta livsöde i Umeå och Europa. Nils Grubb hann med att både bli professor, kyrkoherde i Umeå samt i rikssammanhang bekämpa diktatorn Karl XII och de kyrkliga skamstraffen, som mest drabbade kvinnor.

Ingenting om Västerbottens del i Napoleonkrigen eller händelserna under Nils Grubbs tid minns jag från skoltiden – dvs folkskolan, realskolan, Östra gymnasiet eller tiden vid Umeå Universitet. Ingenting som lyfta vår lokala situation in i ett större sammanhang. Det var viktigare för skolan att lära eleverna om fyra älvar (eller åar) i Halland än lokal historia i en av Sveriges allra fattigaste områden.

Vill vi problematisera oss umebor och västerbottningar idag är det nog vår brist på förankring i historien. Vi delar tyvärr bottenplaceringen med de flesta svenskar. Det är lättare att hitta historien i många andra länders kulturer. Men det går att rätta till. Jag hoppas och tror att märkesåret 2009 och förberedelerna inför Umeå som kulturhuvudstad 2014 kan bli en återfödsel av vårt kunnande om bakgrund och historiska förhållanden.

Vi behöver veta mer om vår lokala situation i ett större sammanhang. EU-valet borde handla mer om detta. Valet får inte fastna i banala regler och bestämmelser. EU-valet borde handla om sammanhanget kring upplysning och bildning där vår svenska och norrländska bidrag är både betydelsefullt och originellt. Vårt självförtroende skulle få chansen att växa.

Vad tycker Du?