Thomas Idergard kultursyn gammal skåpmat som var fel redan på 90-talet.

I dagens VK på nätet refereas en s.k.undersökning från Timbro där f.d. umebon Thomas Idergard hävdar att Umeå slösar med resurserna genom att satsa på fritid och kultur. Samma tongångar präglade Idergars argumentering när han och bl.a Markus Uvell i början av 1990-talet bildade en egen fraktion i moderata samlingspartiet. Redan då presenterade de egna alternativbudgetar som innebar att kultur och fritid skars bort. Till förmån för skattesänkningar! Alltså inte till förmån för skola och vård. Som tur var lyssnade inte majoriteten den gången – alltså c-fp-m-kd-mp.

Vi som argumenterade emot lyfte perspektivet att bra föreningsliv, bra stöd till studieförbudnen och kulturlivet skaparvarmare livsmiljöer och gör Umeå attraktivt att bo i. Och vi har fått rätt! Idergard hade fel då liksom nu.

Umeås föreningsliv är erkänt brett jämfört resten av Sverige. Det är en tillgång för valfriheten och utbudet. Umeås kulturliv är erkänt månsidigt. Det är väldigt många umebor som uppskattar bredden.

Umeås studieförbund leder aktivitetsstatistiken jämfört med andra liknande universitetsstäder och kommuner med samma befolkningsstorlek. Det ger en engaregad befolkning.

Umeå uppvisar en mycket låg brottslighet och befolkningen har en stadigt förbättrad hälsa och ökade inkomster. Det visar 2009 års upplaga av rapporten Umeå Index. Låg brottslighet är en mycket betydelsefull faktor när familjer planerar var man vill bosätta sig.

Den undersökning som Idergard hänvisar till är författad av Lotta Moberg och Jonas Sigedal.Uppgifterna om respektive kommuns situation och utgiftsutveckling för nämnder och utgiftsprogram i de studerade kommunerna, har erhållits vid telefonsamtal och därefter rekvirering av relevanta budget- och plandokument.

Då förstår jag att man inte överhuvudtaget vägt in faktorer jag beskriver tidigare i bloggen. För Umeås del har de senaste åren inneburit ett stabilt överskott på c:a 150 miljoner årligen. Hur har dessa fakta vägts in? När jag snabbläser rapporten upplever jag att dess kärnsyfte är att ändra på kulturpolitiken. Inte att lösa kommunernas budgetbekymmer 2010. Alltså skåmat som var lika fel på 1990-talet.