Avgöranden i livets slutskede – angelägen dialog

Dagens blogg handlar om en djupt mänsklig fråga – vår rätt att bestämma över livets slut. Jag har en längre tid kunnat följa den patient i Göteborg som nu gett röst åt rätten att få avsluta en hopplös behandling.

Denna gång har diskussionen fått en inkännande prägel. Tack vare att exemplet är tydligt och lätt att förstå för varje vuxen. Däremot har det s.k. Astrid Lindgren-fallet resulterat att de etiska frågorna hamnat i en juridiskt kaotisk situation. Sverige har rekommendationer om hur sjukvården ska förhålla sig till behandling och lindrig i livets slut sedan 1992. Socialstyrelsen, som bestämmer om riktilinjerna, har inte klarat av att agera tydligt. Vi är många som väntar på Socialstyrelsens besked kring Göteborgspatienten.

Som ledamot i Statens Medicinetiska Råd har jag under en längre tid varit med i en diskussion om livsslutsfrågor. Våra slutsatser finns i  SMERs rapport från november 2008. Den gången valde inte minst vissa tidningar att förenkla rapportering till: SMER vill införa döshjälp! Nu finns möjligheten att frågorna får en nyanserad beskrivning.

Rapporten kretsar kring följande frågeställningar när det gäller den enskilde patientens situation och rätt:

        1) Avstå från att inleda livsuppehållande behandling, 
        2) Avbryta livsuppehållande behandling, 
        3) Erhålla palliativ (lindrande) behandling och palliativ sedering, 
        4) Erhålla läkarhjälp vid förskrivning av läkemedel vid ett självvalt livsslut
        5) Erhålla aktiv läkarhjälp vid självvalt livsslut.

De första tre punkterna kan träffas inom ramen för gällande regelverk. Någon oklarhet kan dock anses råda kring de närmare förutsättningarna för palliativ sedering.

De två sista punkterna är inte möjliga med dagens lagstiftning. Det behövs därför en belysning av de etiska och rättsliga aspekterna kring dessa frågor.

Jag anser att patienten bör ges ett utökat inflytande över utformningen av den palliativa vården och större möjligheter att själv bestämma om och när palliativ sedering ska tillämpas.

Jag anser även att patientens rätt när obotliga sjukdomar, som obevekligt utvecklas med allt svårare fysiska och ibland mentala symptom fram till dess patienten avlider, ska utredas ytterligare.

Patientens rätt till viljeyttring måste alltid säkras som autentisk och autonom. Det finns alltid ett problem att patienter kan utsättas för påtryckningar av både sjukvården och anhöriga och, även om så inte sker, de själva intalar sig att de utgör en belastning för sina närmaste.

Jag hoppas att den angelägna dialogen fortsätter!