Svåra, medfödda funktionshinder innebär att man alltid är sist på bollen!

Äntligen ställs frågan på sin spets om hur personer med svåra, mefödda funktionshinder lever sina liv. Alltsedan 1950-talet har deras öde varit att hamna på lägsta nivån i socialfärsäkringen.Detta oavsett om det hetat invalidersättning, förtidspension, sjukersättning eller aktivitetsbidrag.

Under 2009 genomfördes en av de största omställningarna av sjukförsäkringen som någonsin skett. Det har lett till att Sverige börjar få sjukskrivningstal som är jämförbara med andra europeiska länder. Med den friskaste befolkningen var det orimligt att vi skulle ha de högsta sjukskrivningstalen.

Men det krävs ytterligare förändringar. En del av de pengar som frigjorts i sjukförsäkringssystemet kan nu riktas till de med livslånga behov av drägligt ekonomsikt liv. Att leva med livslånga svårigheter innebär nästa alltid att det är dyrare att leva. Hitills har föräldrar, och närstående tvingats fylla igen hålen.

Vänsterpartierna kräver att det återigen ska bli möjligt att gå sjukskriven år ut och år in. Dessutom vill de höja ersättningarna till de som tjänar mest.

Centerpartiet föreslår  en förändring som ska göra livet drägligare för de som har det absolut svårast med livslånga handikapp.  Maud Olofsson lanserar tanken på en samhällslön till dessa som ska göra att de inte som vuxna blir beroende av ekonomiskt stöd från föräldrar och syskon. Det kan heta samhällslön eller  handikapplön – ungefär som konstnärslön. Namnet kvittar. Det gäller att äntligen täppa till ett svart hål i socialförsäkringen.

Vissa dagar är jag extra stolt över att få företräda Centerpartiet. När Folkpartiet kräver burkaförbud i skolan, vänsterpartierna kräver högre ersättning för sjuk höginkomsttagare föreslår Centerpartiet en reform för de som verkligen har det svårt.