Face book och humanism

Helgen är ganska omtumlande och variationsrik. OS med alltifrån skakande Anja- och Järbynkrascher till Anja- och Hellnerframgångar. Glädje och beundran!

 

Dessutom har jag på allvar öppnat dörren till Face Book eller FB,

som man skriver. Och vips gar det under ett dygn ramlat in 100-tals vänner i burken. Och det är bara början. Alla är inte uppkopplade och många förfrågningar väntar. Men redan riktigt många överraskande kontakter runt om Sverige och Canada, Island, Australien, Tanzania.

Mitt i alla  ganska fragmenterade kontakter stöter jag på Ann-Charlotte Marteus ledare i veckans  Expressen med titeln "Apartheid, den rara versionen". Den sammanfattar väl vår framtida politiska uppgift.

"Det var inte Alliansen som hittade på "arbetslinjen". Den är av mycket gammalt datum. Mycket svensk. Svensken får i hög grad sin identitet genom sitt arbete.
Så det är ingen slump att svensk jämställdhet har handlat mycket om kvinnors rätt och möjlighet att förvärvsarbeta. "Dagis åt alla!" är very Swedish, indeed.
Alltså borde en minoritets deltagande i arbetslivet säga rätt mycket om dess status i Sverige. Om en stor andel av individerna jobbar, torde det vara ett tecken på att samhället tar minoriteten och dess behov på allvar. Då kan man säga, om personer med funktionshinder: Status Plattfisk.
– – –
Särlösningar verkar vara den svenska modellen: förtidspension i stället för tillgång till arbetslivet, färdtjänst i stället för tillgänglig kollektivtrafik.
Varför blev det så? Varför är världens bästa land inte världsbäst för människor med funktionshinder? För att Sverige är bra på att resonera i termer av klass och kön. Punkt. Alla andra parametrar tillhör andrasorteringen. Och de som tillhör andrasorteringens kategorier blir föremål för välfärdsstatens "stöd", ty de definieras som permanent "svaga"

Politken behöver verkligen mer av humanism och systematisk analys av samhällsutvecklingen med humanismen som glasögon. För mig är den humanistiska analysen överställd andra  ismer exempelvis feminism. Det är mitt bidrag som aktiv i Centerpartiet!

 

Etiketter: , ,

En kommentar

  1. Pär Andersson

    Jag vill tillåta mig att – till skillnad från den humanistiske centerpartisten Edvinsson – anse att sjuka människor inte tillhör något slags utanförskap som ska tvingas in i arbete för att få tillhöra samhällsgemenskapen. De bör behandlas med den respekt och empati som tidigare fanns men som lagstiftarna nu fråntagit såväl den sjuke som hans/hennes läkare. Är det ett utslag av centerpartiets syn på humanism ger jag inte mycket för den.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.