P g a Finlands 100-årsjubileum arrangeras föreställningar olika delar av Finland och Sverige.

I går var jag i Umeå och såg teaterpjäsen Kultakausi – Strålande tider, som visades i Väven.

Föreställningen utspelades på en färja. I en konferenslokal befann sig politiker, som hade samlats för att stärka landets varumärke.

På färjan fanns också Mats, som var på väg att hitta sina rötter.

Med humor försöktes undersöka hemlandet.

När jag var på väg till Umeå, hade jag en hel del förväntningar om budskapets innehåll. Men jag blev något besviken.

Budskapet om nationen Finland var splittrat. Det hoppades från ena till det andra om allt möjligt.

(Kanske jag är något gammalmodig att följa den moderna teaterkonsten?)

Skådespelarna var från Kajana, Uleåborg, Kemi, Norrbottens och Riksteater. De spelade sina roller väldigt bra!

”Aldrig, aldrig förtvivla, komne vad komma vill. Alltid, alltid hoppas, det blir ett tillfälle till.” (Efter ett osign. ord i en tysk ”minnesbok.”)

//Sasu