På Julafton kom två brev från min barndomskommun – Lillkyro: Jultidningen samt den XI bok om Lillkyro.
Jag blev mycket glad när jag får igen läsa om gamla bekanta i dessa publikationer.
Det verkar så att skrivarlusten och samarbete med skribenter fungerar bra.
På så sätt kan jag ha kontakten kvar i min hembygd trots att jag kan inte träffa människor där i nuläget. Hoppas på bättre tider för oss alla.
Det samlas inte damm på den som är ute i blåsväder. (MAGNUS VON PLATEN)
//Sasu
Det är skönt att ha kontakt till barndomskommunen. Att återuppliva kontakter med f d grannar, skolkamrater och släktingar. Nu har jag gjort det. I tre dagar har jag varit i Lillkyro, som numera tillhör Vasa stad.
Det skogsrika kuperade landskapet i Granö byts till de bördiga släta åkerfälten. Skördetiden är aktuellt där.
Många tankar dyker upp för mig, när jag vistas i Lillkyro: ”Här har jag fått den energin och framtidskraften, som pulserar i mina ådror…”
Denna gång var min vistelse extra givande. Min f d 4H-ledare Raili bjöd övernattning och sin gästfrihet. Ett livlig samtalsämne var hur vi sköter växterna i trädgården.
Många olika aktiviter hann jag vara med om. Bibelstudiekväll var speciell. Pastorn Ari föreläste med stor kunnighet om texten, som vi läste (1.Kor.15).
Det är mycket viktigt, att det andliga budskapet får jag höra på ett eget språk.
En psalmafton i kapellet på kyrkogården var en skön upplevelse. Dessutom var jag i Sibelius-konsert i kyrkan.
Denna innehållsrik resa berikade mig. Det var skönt med så mycket upplevelser där. Jag återkom hem till Granö och det trivsamma livet fortsätter på den svenska sidan
Bibelstudier lockade många….
Brors dotter hade plockat mycket svarta och röda vinbär…
Railis fönsterbänk blommade…
I Lillkyrorondellen var dekoredade med dessa blommor…
Facebook-kompisen Tuula hade så fina blombänkar..
Min f d granne Raija har lyckats med att få stockros att blomma….
Frikyrkan i Lillkyro har så här fina fönsterdekorationer…
Jag besökte den gamla skolan, som jag var elev som liten. Lillkyro-föreningen har rustat upp den och har verksamhet där.
Hjältegraven vid kyrkan…
Skärgårdsmiljön i Vasa-trakten (bilden tagen i båten mot Umeå)
”Tårarnas land är ett mycket hemligt ställe.” (Antoine de Saint-Exupery)
Vem ska få ta del av mitt källvatten i dag?
//Sasu
Jultidningen Vähänkyrön Joulu för närmare mig till min barndomskommun.
Gamla bilder om bekanta presenteras i den.
Några inslag, som väcker speciella minnen, är bageriet, där jag brukade handla ”grisar”, kvarnen, dit pappa körde vetekorn för malning så att vi fick eget vetemjöl.
Bobollsmatcherna är välrepresenterade i tidningen. Idrottsplanen är ett kärt minne för mig.
Nytt för denna jultidning är att ledartexten är skriven av stadsdirektören i Vasa. Även hälsning av fritidsnämndens ordförande från Vasa är med.
Det har sin tid innan jag blir van med tanken, att Vähäkyrö styrs av Vasa stad.
”Avsluta var dag och var färdig med den. I morgon är det en ny dag. Börja den på rätt sätt.” (Ralph Waldo Emerson)
Fråga: Kan jag glömma gårdagen och börja på nytt i dag?
//Sasu
Ett par dagar på mina hemtrakter i Finland fick mina känslor att blomma upp på olika sätt. Kommunen Lillkyro (Vähäkyrö) som är 3 mil från Vasa, lever i mina tankar. Den självständiga Lillkyro kommer att gå till historien från och med nästa år. Då bestämmer Vasa-stad hur Lillkyro administreras.
I dag är det fullt fart att bygga om kommunhuset för något annat ändamål.
Rondellen mitt i Kyrkobyn är fullt med blommor. Knappast kan någon större timmerbil köra runt denna rondell.
//Sasu
