Nu lever vi ovanliga tider.
Det är lite till mans att sjunka in i depressiva tankar.
Jag kan inte undvika att tänka på mitt aktiva liv.
Jag minns hur jag var
först att börja tillverka sniljegarn
först att sälja lusthus på Nolia
först att sälja bleckplåtsprodudkter
först att odla havtorn
först att odla korgvide
mm mm
Efter denna komihåglista tänker jag att trots förändrade omständigheter har jag kvar min framåtanda, som ingen kan ta från mig.
Förklaringen till företagarandan är redan i barndomen inlärd levnadsstil. Vi som är efterkrigsbarn, har var sin speciella historia, som speglar vårt liv.
Var snar att nöden bistånd giva.
Betänk att enligt ödets skick
du själv i nästa ögonblick
kan i behov av bistånd bliva.
(ANNA MARIA LENNGREN)
//Sasu