Åldersnojja och att bara trivas

Det händer rätt så ofta att folk tror att jag är äldre än vad jag egentligen är. Sen man gick i lågstadiet har man fått höra att man varit så mycket mognare än alla de andra, och det har nog blivit rätt uttjatat. Numera tar jag igen det =) Är näst yngst på jobbet, och en av väldigt få tjejer, så det är lätt att synas.
Ofta pratar vi om ålder, då de flesta är runt mammas ålder (den högaktningsfulla ålder av 42 jordsnurr som hon ju nu kommit upp i) och då får många åldernojja! Många säger att de är som en far för mig, och jag kan nog behöva en extra sån ibland, då jag ju inte bott hemma på sju år nu. Men oftast tycker de bara att det är roligt att de kan umgås med någon som är så mycket yngre. En del har ju egna barn i min ålder, och ibland är de ju lite nyfikna på vad man gör i min ålder och så vidare.

Själv fyllde jag 24 förra söndagen, och det blev tårtkalas hemma med svärföräldrar, Anders syster med pojkvän och så Anders farmor. (Då man bor 60mil ifrån resten av släkten får man stå ut med att fira födelsedagar och annat, på ett lite lugnare sätt) Då fick jag i alla fall frågan om jag kände mig äldre nu när man fyllde år. Jag tänkte efter och kom efter en stund fram till att nä, de gör jag inte! Jag känner mig faktiskt yngre, men inte tack vare omgivningen utan av det faktum att jag nu närmar mig 20kg strecket, att ha gått ner i vikt, sedan nyårsskiftet! ..och så tog jag en tårtbit för att fira det istället! =) Något kilo till ska det bli, men mitt mål är inget nummer utan snarare att trivas! Något som man borde göra med sin ålder också!