I helgen var jag i Umeå. Anders och Sally stannade hemma och umgicks med människor jag helst håller mig undan. Det var ju klassträff, och tydligen är det några som går in här och läser ändå. Hade jag inte trott. Det kusliga var kanske inte just det då, utan att det nu har gått tio år sen man gick ut nian. Nä, jag känner mig inte gammal för det, men lite läsktigt är det ju att vissa människor inte förändras så mycket. Men så länge alla är nöjda med deras val i livet, så får det väl gå ändå. Jag är då nöjd i alla fall.

Sally har varit febrig för första gången, på riktigt, och därför är jag hemma, fast jag skulle jobbat. Lite taskigt att lämna Melissa själv med Sally första gången hon är sjuk tänkte jag. Men det verkar gå bra. Febern är på väg ner även om vi inte är rikigt säkra på när hon febern eftersom Andersär livrädd för att ta tempen då vi bara har en sån man stoppar in där bak. Nåja, den är nog snart borta. Kan ju vara på grund av någon tand, som ännu inte riktigt poppat ut i överkäken, det tror jag i alla fall.

Nu är vi med källare förresten. Sista stenen lades på plats i fredags eftermiddag. Nu ska det bara återfyllas runt om och Anders ska göra hålen som krävs för att få in vatten och annat i själva bodelen. Framåt går det i alla fall.