Stora delar av befolkningen har i dag tappat kontakten med jordbruket. De flesta har specialiserat sig, flyttat till stan och lever av annat än jordbruk. Majoriteten litar dock på att de som producerar livsmedel till den större befolkningen gör detta på ett sunt och respektfullt vis. Vi har också lagstiftning och kontroller som verifierar att ingen missbrukar detta förtroende.

På senare år har en liten, men högljudd, klick i samhällets utkanter aktivt och systematiskt kampanjat mot rätten att hålla djur. De gör det utan någon som helst relation eller kunskap om de symbiotiska förhållanden som råder mellan ko och skötare, animalieproduktion och produktion av vegetabilier. De vill heller inte förstå hur viktiga idisslarna är för den vilda floran och faunan av allt från mikrober i marken till blommor och fåglar.

Att den biologiska mångfalden utarmas i våra landskap är en konsekvens av att idisslarna försvinner. Vissa kustregioner har sedan issmältning och landhöjning konsekvent hävdats av idisslare, fram till nu. När idisslarna försvinner sker en ekologisk katastrof.