Allmänt trassel som har väldigt lite med UFC att göra (Alternativ rubrik: Ett helt vanligt inlägg på UFC-bloggen),

Hej. Det var länge sedan vi pratade om något UFC-relaterat på den här bloggen. 

 

Visst; den tribaltatuerade pöbeln som förväntansfullt klickar upp den här sidan blir ju gång på gång besvikna över att inte få sitt dagliga behov av hopprundsparkar och kvävmanövrar tillgodosett. 

 

Men ni; ni som nöter ut era F5-tangenter för att uppdateras om huruvida Micke Ek bekräftat några somriga vänskapsmatcher – ni ska ju inte behöva bli så pass svikna som ni blivit den här veckan. 

 

Men till mitt försvar ska sägas att jag varit sjuk. För, säg, tredje-fjärde gången den här månaden kände jag i helgen av ett väldigt halstrassel. Jag försökte trotsa hela det kroppsliga varningssystemet på måndagsträningen – till samtliga parters stora olycka. 

 

Jag klev, het och illamående som ett strandsatt späckhuggarkid, av efter ett fem-mot-fem-spel och fick där och då ett av årets hittills mest tydliga administrativa tecken på att vi befinner oss i Superettan. Jag ringde lagläkaren Christer Wilhelmsson, far till utlånade Johan, för att kanske, om några dagar eller halvannan vecka eller så, kunna få svar på ifall något medicinskt skulle kunna göras åt mitt ständigt återkommande halstrassel. 

 

Döm av min förvåning när Wilhelmsson i luren säger att han kan "svänga förbi Gammlia på tio-femton minuter" under självaste jävla sista-april-eftermiddagens heliga inför-grill-bestyr. 

 

Han kom, han vevade tillbaka min tunga medelst omklädningsrumskökskniv – och skrev på närmast flygande fot ut penicillin mot den rödblommiga hals som han tyckte hade "nå halsfluss-symptom". 

 

Och, ja, sedan dess har jag varit satt ur spel och inte haft något att rapportera hem om från UFC-fronten. Tills idag då jag, på den – vablire – tredje penicillindagen var åter i träning på dagens lugna, ack så lugna, skutt- och spring-träning med Malin. 

 

Innan träningen skulle vi egentligen ha haft en… får man skriva "videoanalys" när man menar att man, lex Clockwork Orange nästan, ska utsätta sig för UFC-Ljungskile? Men för andra veckan i rad trasslade tekniken. Tränarstaben jobbar mycket utbrända skivor och gamla DVD-spelare och trötta scartkablar. Som Zlatan skulle sagt; "Dom har använt för lite VLC, det är vad dom har gjort". Hela spektaklet sköts upp till fredagseftermiddagens träning. 

 

Vad jag missade under min dag i sjuksäng? Simon Mårtensson ska tydligen ha gjort säsongens mål på Gammlia i elva-mot-elva-spelet. Någon nämnde målet i en diskussion om Papiss Cissé och, ja, bara det borde vara kvittens nog. Simon ska ha vänt bort Karl-Morten på förstatillslaget, fått den lite för långt ifrån sig för att skjuta och istället stött bollen på ena sidan om Henke och sprungit på den andra (EN MAROCKO-FINT!) innan han i tafflig vinkel ska ha chippat in bollen vid den bortre stolpen. 

 

Wallerstedt levererade idag den första beställningar kaffekapslar till omklädningsrummets alla koffeinpundare (och till mig, som mest dricker för att verka vuxen). Det som skiljer kaffelangaren från den gatuorienterade drogditon verkar vara att den förstnämnde inte alls bjuder på den första ladden. Istället var han omgående framme och vevade om att jag skulle vara "svartlistad från maskinen" för att jag inte hade några lösa slantar på mig. 

 

Dessutom vevar Walle, som lagets representant till Spelarföreningen, om att det kan bli strejk på måndag. Jag får nog anledning att återkomma om det. 

 

… jag vet inte hur pass strejkbenägen UFC:s spelartrupp är; men jag skulle tro att Johan Larsson – som enligt VK lyfter dryga trehundratusen om året i sin yttermittfältsroll  – sitter nöjd i båten medan Henke Sennström däremot – 26 100 kronor – lär stå längst framme vid fronten för att förbättra sina villkor. 

 

På tal om stackars Henke och Emma Klöfvers Guldspadevinnande ekonomiska reportage; jag har sett hur vår slitvargs fotbollsskor har börjat släppa framme vid sulan.

Stanna upp och köp en Majblomma. 

 

Efter träningen begav jag mig med Simon och Karl-Morten till Dannys paradvåning för att se den Karl-Morten-rekommenderade norska rullen "Trolljägaren".

Filmen är, ser jag nu, sorterad under "Horror" och "Fantasy" på IMDB. Jag hade av oklara anledningar fått för mig att det skulle vara en enkom komisk skrattfest och satt i en och en halv timme och bara väntade på en spårad vändning som aldrig kom. 

 

Kalle hade med hela sin person gått i god för filmen och han kommer undan med hedern i behåll. Går man in med en lämplig mental inställning så är nog "Trolljägaren" tre starka solar. Även om man som mediansvensk inte förstår alla trollreferenser – i Norge läser man inte annat än om troll som barn, förklarade Kalle. Och det låter ju, hör jag nu, som en hemskt mörk uppväxt – men jag undrar om norrmännen ens tvingats höra talas om "Skrot-Nisse". Jag vaknar fortfarande nattetid till Ture Björkmans iskalla skratt. 

 

Under middagen ville Kalle byta bort sina tomater. Han gillade nämligen inte tomater. Jag menade, som vilken sansad ung man som helst, att "tomaten skulle gå in och bidra i alla kedjor", rättade mig, och menade att "tomaten är tvåvägscentern som håller ihop alla grönsakskedjor". Varpå en grönsaksdiskussion förstås blossade upp. 

 

Till slut hade Danny Persson formerat en fulltalig kedja: 

 

Isbergssallad i kassen. 

Paprika och Avokado bildar backpar. 

Rödlök, Gullök ("typ som Sedinbröderna") och Majs i kedjan. 

 

Hade jag någonsin behövt något sorts ytterligare bevis för att Dannys kosthållning enkom kretsar kring Bravo-kex och glassdrinkar så hade jag konstaterat att den här femman tydligt visat på att han aldrig befunnit sig i närheten av en grönsaksdisk. 

 

Paprika och Avokado som backpar? Vem av dessa offensiva primadonnor går in och gör grovjobbet en måndagsdrabbning i Almtuna? Det vore att starta med Erik Karlsson och David Rundblad mot ryssarnas förstalina. Hela laget är dessutom sprängfyllt med kryddstarka personligheter utan någon tydlig ledare som kan få alla att dra åt samma håll – som, säg, den laglojale och funktionella centertomaten. 

 

Om man kanske skulle göra sig en egen grönsaksked… Nej. Jag ska sluta nu. Känner jag.