Länsstyrelserna och strandskyddet
Strandskyddet omfattar i dag så gott som varje bäck, dike och sjö i hela landet. Det innebär stora problem för många landsbygdskommuner som behöver skapa boendemiljöer i vackra naturområden för att locka till sig nya invånare.
Ska Sverige ha en levande landsbygd måste dagens onyanserade strandskyddsregler ändras på flera punkter. Problemet har varit känt under lång tid. 2009 beslutade därför riksdagen om lättnader i regelverket för att skapa landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) och därmed underlätta byggnationer i strandnära lägen. Så blev det dock inte.
Därför gav regeringen i fjol Boverket och Naturvårdsverket i uppdrag att presentera nya förslag till regeländringar för att främja landsbygdens utveckling. Men när en översyn nu har presenterats konstatera Sveriges kommuner och landsting (SKL) att myndigheterna inte har följt sitt uppdrag.
Ska det bli en utveckling på landsbygden måste det genomföras lagändringar som gör regelverket tydligt och nyanserat. Det hävdar SKL som nu har skickat ett yttrande till regeringen där förbundet framhåller att strandskyddsreglerna behöver ändras på minst tre punkter.
– Undantag för vattendrag och sjöar med lågt skyddsvärde måste regleras i lag. Det är inte rimligt att strandskyddet omfattar samtliga vattendrag och sjöar i hela landet.
– Kravet att nya hus i glest befolkade kommuner ska byggas intill redan befintliga byggnader måste tas bort. På många håll i landet finns det inga hus att bygga intill.
– Kommunerna måste få större inflytande över dispenser. De har bäst kännedom om vilka strandnära lägen som behöver skyddas och vilka lägen som är viktiga att bygga i för att främja landsbygdens utveckling.
Det är viktigt att Sverige har ett strandskydd som säkrar allmänhetens tillgång till strandområden och som värnar biologisk mångfald. Med ett fungerande regelverk kan detta harmonisera med landsbygdens utveckling menar SKL.
Jag delar SKLs synpunkter och hoppas att regeringen tar till sig dessa och föreslår lagändringar som tvingar länsstyrelserna att verkställa intentionerna i regeringens beslut om landsbygdsutveckling i strandnära läge.
Det är inte acceptabelt att ”regeringens förlängda arm” länsstyrelserna gör egna tolkningar och fattar egna motvilliga beslut som går stick i stäv med uppdragsgivarens (regeringens) intentioner. Följden blir att man försvårar för kommuner och regioner att tillåta byggnationer som bidrar till ökad tillväxt.
Försiktighetsprincipen ska givetvis råda där exploateringstrycket är stort t.ex. i kustnära miljöer och skärgårdar i anslutning till starka tillväxtområden. För stora delar av landet och speciellt i norra Sverige gäller inte detta och i det perspektivet anser jag att länsstyrelsernas agerande är helt oacceptabelt.
Senaste kommentarerna