Sverige saknar försörjningsberedskap

Av , , 3 kommentarer 18

Kvällen har jag tillbringat i Umeå för att lyssna på Sven Lindgren från civilförsvarsförbundet. Mötet var initierat av LRF och handlade om den obefintliga försörjningsberedskapen som Sverige befinner sig i. Vi lever i ett mycket sårbart samhälle där självförsörjningsgranden understiger 50 %.

Regering och riksdag saknar målsättning i kristider för jordbruksförsörjningen då landet saknar en livsmedels- och beredskapsstrategi. Beredskapslager saknas att jämföra med Finland, som tillsammans med civilsamhället, har mat och drivmedel för 1 1/2 år. Utöver detta saknas också en energiförsörjningsstrategi om energiförsörjningen hotas.

Riksdag och regering har de yttersta ansvaret men även regioner och kommuner har ett ansvar. Saknade företrädare från Umeåregionens kommuner, Region Västerbotten och Länsstyrelsen i dessa för länet och landet angelägna frågor. Kanske har företrädare för dessa organisationer samma uppfattning som 65 % av landets tillfrågade att övriga samhället ska fixa det.

I slutändan handlar det också om den enskilda människans ansvar för en ökad självförsörjningsgrad genom att så långt som möjligt handla den mat som producerats av svenska bönder.

Etiketter: , , , , , ,

3 kommentarer

  1. Peter Sedin

    Det är ju så här alla politiska partier velat ha det. Det är dyrt och onödigt för krig och kriser skulle ju aldrig kunna ske på överskådlig tid. Man har satt oss i denna situation att vi har en försörjning på ca 10-12 dagar vad gäller t ex livsmedel utan tillförsel från utlandet. Det förutsätter att transport systemet inom landet funkar, skulle det inte göra det så är dagarna färre

    Svara
  2. Ulf Eriksson (inläggsförfattare)

    Ja, jag måste tyvärr hålla med dig. Oavsett regering så har fokuseringen på livsmedel och vad som händer vid en eventuell kris saknats. Det är ytterst regering och riksdag som har ansvaret för frågor om självförsörjningsgrad, beredskapshantering och beredskapslager.
    Grundförutsättningarna för att lösa detta är dock att de politiska partierna driver en jordbrukspolitik som skapar konkurrenskraftiga förutsättningar för de svenska bönderna. Då handlar det om allt från den svenska djurskyddslagstiftningen, förenkling av regelverket och inte minst att inte införa nya kostnader som skatt på handelsgödsel, ökade arbetsgivareavgifter för unga, kilometerskatter mm. En politik som Centerpartiet förespråkar och tydligast driver av alla politiska partier.

    Svara
  3. Gustav

    Kan tilläggas att siffran runt 50% försörjningsberedskap gäller för mat, då den inhemska produktionen av foder är alldeles för liten skulle jag gissa att med foder inräknat så är siffran för vår försörjningsgrad bra mycket lägre, till den gräns att detta borde varit en valfråga. SLU räknade för några år sedan fram ett snitt på tre dagar i våra mer tätbefolkade städer som svar på frågan hur länge människor skulle ha mat om något skulle hända, eftersom det saknas skafferier och jordkällare samt plats för större kylskåp.

    Jag tror att en grundförutsättning är att de politiska partierna driver en poltik för småbruk. I dagsläget finns det inget incitament att starta ett jordbruk om du inte ärvt en gård, dels så är det osannolikt att du ska beviljas lån och dels kommer lånen vara så stora att det inte är en realistiskt att arbeta utifrån så små marginaler, särskilt då en ekonomisk nedgång är att vänta om Sverige ska följa en europeisk trend. De stora jordbruk som idag är ett indirekt krav kräver också stora investeringar, investeringar i högre grad än vad flertalet är beredda att investera.

    Det behövs också att kommun och region upphandlar lokalt och att den nationella politiken strävar efter ett jordbruk som går runt istället för att gå runt med hjälp av bidrag. I dagsläget är den FN-mål som Sverige förbundet sig att nå om biologisk mångfald helt orealistiskt och min erfarenhet är i norra Sverige så är det mer lönande att plantera skog än att bedriva ett jordbruk, så i dagsläget menar den politiska retoriken ett och verkligheten något annat. Den substitutstanke som vi kan se på andra resurser går inte att tillämpa på jordbruksmark, då det tar en mansålder att åter få marken brukningsbar och god. Vi liksom flertalet andra länder i världen lider också av problemet att mångårigt bruk av konstgödsel har minskat matjorden och speciellt utarmat dess näringsinnehåll, så frågan handlar inte bara om hur vi får tillräckligt mycket mat utan snarare hur vi får tillräckligt mycket näringsrik mat och för att åter nå dit så krävs ett omfattande arbete.

    Jag har inte upplevt att varken LRF, de svenska politikerna eller konsumenterna har visat intresse för ovanstående, istället sker en omställning till allt färre och allt större jordbruk. Efter eurokrisen upplever jag att frågan har kommit upp på dagordningen i Bryssel, detta hjälper dock inte människor i Sverige och särskilt inte jordbrukare i Sverige. Ett första steg tycker jag vore att studera och efterleva de goda exempel som skett i Norge och Finland, för något kommer behöva förändras.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation
  Född och uppvuxen i Orrböle, Vännäs kommun och bor fortfarande kvar där. Stort samhällsintresse, politiskt engagerad inom Centerpartiet och förtroendevald i kommunalpolitiken sedan början 80-talet. Dessutom politiska uppdrag i Region Västerbotten. Ledamot och kassör i distriktsstyrelsen för Centerpartiet Västerbotten. Fritidsintresse jakt
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Arkiv
Kategorier
Sök